Samfundet S:t Erik 100 år

Inledning
Samfundets jubileumsbok ”Av kärlek till Stockholm” sammanställd av tidigare stadsantikvarie Björn Hallerdt är mycket tankeväckade och visar hur viktigt det är med engagerade och framsynta personer.

Boken inleds med en beskrivning av Stockholm för 100 år sen och avslutas med händelser i Stockholm år 2000. Samfundet  S:t Erik bildades för att sprida intresse för stadens historiska minnen och för att verka för dess utveckling i sund estetisk riktning och blev en förelöpare till Skönhetsrådet och Stadsmuseet. Genom  systematisk inventering av den äldre bebyggelsen skapade man en kunskapsbas, som kom till användning vid opinionsyttringar och inlägg i planeringsdiskussionen

Några axplock av Samfundets insatser som rör Ekoparken
Ett av Samfundets tidiga insatser var uppmätningar och dokumentation av hus som skulle rivas:

Bellmanshuset vid Gröna Lund, apoteket Vasens hus vid Allmänna gränd med en svit intressanta 1700-talsmålningar. Byggnaden Allmänna gränd- Djurgårdsvägen uppmättes inför rivningen 1929 av arkitekt Enar Leffler, och visade sig vara ett av Fredriks Bloms flyttbara hus..”

”..det lantliga hovjägmästarbostället Djursborg..mättes upp 1911 av Constantin Nyqvist.

Hässlingeberg o Källhagen på norra sidan av Djurgårdsbrunnsviken skulle undanröjas inför Stockholmsutställningen 1930 o undersöktes dessförinnan; Källhagens röda stuga klarade sig visserligen men i förändrat skick och långt senare flyttad för det nya värdshuset.”

I samarbete med de kulturhistoriska centralmuseerna distribuerade Samfundet S:t Erik 1907-12 ett tryckt upprop till byggnadsarbetsplatserna att ta vara på fynd. Det resulterade bl.a. i att man vid Källhagen fann tre "bomber" sittande i ett trästycke; minne från slaget vid Vädla 1517 eller helt enkelt från senare seklers illusoriska stridsövningar på Ladugårdsgärde?

Omsorg om huvudstadens karaktär
I Samfundets stadgar står det ”att verka för tillgodoseende af historiska o konstnärliga kraf  vid stadens omdaning o utveckling.” I det långa perspektivet har omsorgen om Stockholms speciella karaktär genomsyrat Samfundets ställningstagande. Den dramatiska topografin, de fria vattnen, de gröna zonerna och den historiska bebyggelsen. I samband med arbetet på översiktplanen formulerades begreppet "stadens front mot vattenrummen” som ett riksintresse för kulturminnesvården.

Kronans markinnehav på Skeppsholmen och Gärdet kan uppfattas på två olika sätt: som bromskloss för en önskvärd planering eller som ett medel att rädda viktiga byggnadsverk o grönområden. Vid den snabba utvecklingen till huvudstad under stormaktstiden var intressena i stort sett gemensamma. Senare har staten utnyttjat sin äganderätt som påtryckningsmedel o spekulationsmöjlighet.

Gärdesbebyggelsen debatterades livligt och lektor Karl Starbäcks riksdagsmotion 1913 rörande Gärdets och hela Norra Djurgårdens höga värde som naturområde följdes av fler; ”Gärdet som fritt parkområde var inte bara en stockholmsangelägenhet utan hade stort intresse för hela landet med plats för utställningar, massmöten o övningar med frivilliga försvaret i vardagslag idrott, friluftsliv, lek o annan rekreation vilket inte vann riksdagens gehör.”

Skydd av fauna och flora
Naturvård har aldrig blivit någon central del av Samfundets S:t Eriks intresseområden men omsorgen om stadsmiljön i stort har naturligtvis bidragit till skyddet för parker o naturområden. Arkitekt Wilhelm Klemming talade redan 1907 om hänsyn till naturen, om att anlägga parker o trädgårdsstäder, att plantera gator o gårdar. Han ville skydda Skeppsholmen o Ladugårdsgärde från stenstadsbebyggelse. 1908 föreslog Klemming att Samfundet skulle tillsätta en kommission för parker o planteringar med lokala stationer som i olika statsdelar kunde samarbeta med kommunala föreningar men Samfundet avslog detta eftersom det skulle splittra samfundets knappa resurser.

Därefter dröjde det till 1921 innan  Axel Wallenberg skrev om  ”Fågelskyddet inom Stockholm” Från 1930 ökar Samfundets naturintresse och experter o idealister som Rutger Sernander, Edvard Wibeck, Kai Curry-Lindahl, Nils-Erik Landell o Per Sigurd Lund  medverkade i Samfundets arbete liksom arkitekter med gröna sympatier. Stadsträdgårdsmästare Holger Blom företrädde med glans park- o naturintressena i Samfundet och förebådar de gröna kilarna genom att understryka att samband mellan innerstadens parker ut till de större naturområdena var viktigt.

I större sammanhang skulle skyddet för djurgårdsmarken aktualiseras genom programarbetet för det sammanhängande området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården och i Samfundets remissvar 1992 lyder sammanfattningen författad av Staffan Helmfrid o Per Wästberg:”Sthlms största resurs för framtiden är en miljö med för stora städer unika naturmarker o kulturvärden. Skyddet o värden av det unika område som remissen avser är en uppgift av långt mer än lokalt eller nationellt intresse. Det förtjänar internationell uppmärksamhet.”

Och uppmärksamhet fick det verkligen, när miljöminister Görel Thurdin lyckades få gehör för tanken att ge området lagskydd som nationalstadspark, den första i sitt slag. Hon medverkade när Samfundet ägnade hela årsboken 1995 åt Ekoparken. Även  årsboken 1997 ”Staden på vattnet” innehöll en rad bidrag om natur o djur.

Samfundet S:t Eriks hundraåriga engagemang manar till efterföljd!

Anita Lalander