Stockholms stadsbyggnadskontor                                     Stockholm 2006-10-30
Strategiska avdelningen

Box 8314

104 20 Stockholmnationalstadsparken

@sbk.stockholm.se

Förbundet för Ekoparken. Yttrande över samrådsförslag till översiktsplan för Nationalstadsparken, Stockholmsdelen.

Inledning

Förbundet för Ekoparken (FFE) har funnits sedan 1992 då det bildades efter ett upprop av 22 föreningar. Idag består förbundet av 50 föreningar, naturskydds- och hembygdsföreningar, friluftsfrämjandet, båtklubbar, koloniträdgårdsföreningar, kulturföreningar m.fl. Förbundets målsättning med parken kan sammanfattas i mottot ”Värna, Vårda, Visa”.

Sammanfattning

Förbundet anser:

  1. Att översiktplanen inte svarar mot den unika lagstiftning som gäller området. Området är ett riksintresse som överhuvudtaget inte får utsättas för någon skada vid åtgärder inom parken och inte får skadas påtagligt vid åtgärder utanför parken. Någon avvägning mot andra riksintressen såsom tätortsutveckling och näringslivsutveckling får inte ske. Förslaget till översiktsplan ger inte uttryck för detta starka skydd.
  2. Gränsen vid Husarviken bör dras så som den drogs i proposition 1994/95:3 så att parken innefattar också den södra och västra delen av Husarviken.
  3. Översiktsplanen gör en omotiverad skillnad mellan mer bebyggda och anlagda delar å ena sidan och å andra sidan andra delar av parken. Skyddet är detsamma i hela parken. Däremot anger lagens förarbeten att befintliga verksamheter som överensstämmer med parkens syften kan få kompletteras om det behövs för att befintliga verksamheter ska kunna fortsätta att fungera.
  4. I praktiken innebär det yttersta restriktivitet beträffande nya byggnader och anläggningar i parken.
  5. Det strider mot lagen att föreslå att parken ska få en mer mångsidig användning med bostäder, kommersiell service m.m.
  6. För att parken ska kunna skyddas krävs att detaljerade beskrivningar och mål för olika områden i parken tas fram. Hela parken är mycket varierad och diversifierad. Därför krävs att parken delas in i ganska många områden. Det föreliggande förslaget till översiktsplan är alltför övergripande, svepande och oprecist. Samtidigt måste varje delområde sättas in i ett helhetsperspektiv på parken, där utgångspunkten måste vara att stärka kulturlandskapets natur- och kulturvärden.
  7. Vattenlandskap – sjöar och stränder – kräver särskild behandling och precisering. Den saknas nu helt.
  8. Planen bör föreslå att områdesbestämmelser som preciserar markanvändning och tillåtliga verksamheter område för område successivt införs i hela parken.
  9. Planens mål bör vara att utveckla parkens natur- och kulturvärden. Det gäller även de områden som planen kallar mer bebyggda och anlagda.
  10. Med fler områden vars karaktär och utvecklingsmål preciseras kan behovet av lugna områden tillgodoses utan att prisge parken i övrigt som aktiva områden.
  11. Reservat för Roslagstunneln är bra.
  12. Österledsreservatet strider mot lagen eftersom byggandet kommer att medföra kraftiga ingrepp i parklandskap och naturmark. En ev. östlig förbindelse bör inte gå genom riksintresset Nationalstadsparken.
  13. Det är bra att planen tydligt anger att Björnnäsvägen ska stängas när Norra Länken är färdig.
  14. En ny snabbspårväg mellan Solna och Ropsten bör läggas på befintliga vägar och banor.
  15. Bullerproblemen i parken är stora – ett program för att minska dessa i olika områden bör tas fram.
  16. Tillgängligheten vid Norrtull bör förbättras med en planskild gång- och cykelförbindelse med god standard, d.v.s. utan trappor. En gångbro över Ålkistan är angelägen för att förbättra promenadmöjligheterna. En ekodukt under Lidingövägen kan förbättra såväl tillgänglighet som biologiska spridningsvägar. Allmänhetens tillgång till stränderna bör systematiskt utvecklas i hela parken, inte minst på södra Djurgården.
  17. Kraftledningen från Värtaverket bör förläggas som sjökabel.
  18. Begreppet ”Vetenskapstaden” bör slopas och området bör delas upp i flera mindre områden, vart och ett med egna utvecklingsmål. Ett exempel är Kräftriket där endast förändringar på befintliga hus är möjliga. Ett annat Bergianska trädgården, vars utveckling bör ses i ljuset av den historiska anläggningen. Ett tredje Albano som erbjuder möjligheter till viss nybebyggelse för institutionsändamål samtidigt som det gröna sambandet mellan Brunnsviken och Lilljansskogen ska utvecklas. Koloniträdgårdsområdena Söderbrunn och Frescati kan ges möjligheter att utvidgas på hårdgjorda ytor och impediment. Universitetsområdet i Frescati inklusive Riksmuseet karaktäriseras av mycket stora hus i park. De stora grönytorna mellan husen ska värnas och den biologiska mångfalden utvecklas. Osv.
  19. Norra Djurgårdens parklandskap bör på samma sätt delas upp i mindre områden. Området kring Husarviken är ett sådant självklart område där målet bör vara att utveckla det pastorala landskapet. Området kring Stora Skuggan är ett annat delområde som erbjuder vissa möjligheter för utökad motion och evenemang. Ev. kompletteringar ska helt underordnas det pastorala landskapet. Kraftledningen ska tas bort.
  20. Stockholmssidan av Brunnsviken bör restaureras i enlighet med den engelska parkens ideal.
  21. Idrottsparkens historiska anläggningar – Stadion, GIH, Östermalmsidrottsplats, Ryttarstadion – bör vara utgångspunkt för områdets utveckling och framhävas i förening med jätteekarnas betydelse för den biologiska mångfalden. Främmande verksamheter i området bör fasas ut.
  22. Gärdesstaden är ett lämpligt avgränsat område. Bebyggelsen är en sammanhållen helhet av kulturhistoriskt värde. Nya byggnader får inte tillkomma som stör denna. Kv Tre Vapen bör återföras till parkmark för att dels bevara bebyggelsens karaktär, dels förstärka spridningskorridoren från norra till södra Djurgården. Områdesbestämmelser för att bevara annan grönstruktur i hela området inklusive buffertzonerna bör införas.
  23. Kaknäsområdet bör återskapas som naturområde med höga kvaliteter. Det kräver en målmedveten men försiktig landskapsvård. Området lämpar sig väl för naturpedagogik. Kaknästornet skulle kunna göras till besökscentrum och området kring tornet utformas som parkmiljö.
  24. Diplomatstaden bör skiljas från övriga delar av museiparken. Diplomatstadens hela bebyggelse är av kulturhistoriskt värde och bör framhävas. Nobelparken bör behandlas för sig, i vilken utvecklingen av den biologiska mångfalden är en given utgångspunkt. Området från Källhagens värdshus till Etnografiska museet bör bindas samman med den plan för att återskapa Corson från 1930-talets funkisutställning, som tagits fram av museerna.
  25. Inom evenemangsparken bör den kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefulla bebyggelsen och dess inplacering i djurgårdslandskapet framhävas. Tillgängligheten kan inte lösas med bil utan måste bygga på gång, cykel och kollektivtrafik. Trafikytor, t.ex. framför Skansen, bör återföras till park. Nya verksamheter med anknytning till parken är möjliga endast om de ersätter gamla.

Nationalstadsparkens lagskydd

Den lagtext som är vägledande för bevarande av värdena i Nationalstadsparken (NSP) finns i miljöbalken 4 kap 7 § och lyder ” området Ulriksdal – Haga – Brunnsviken – Djurgården är en nationalstadspark. Ny bebyggelse och nya anläggningar får här komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Det är sällsynt med ett så tydligt lagskydd. Tillsammans med 4 kap. 1 § 2 innebär lagen att några avvägningar mot andra riksintressen inte får ske. Detta kommenteras i proposition 1994/95:3.

   Inrättande av en nationalstadspark innebär sammantaget hinder för utveckling inom parken av tätortsbebyggelse och sådant näringsliv som inte har samband med parkens ändamål.

Lagskyddet gäller också skydd mot exploatering i NSP:s omedelbara närhet om värdena i parken kan bli påverkade.” förslag om tillkommande bebyggelse, anläggningar eller andra åtgärder i områden som direkt gränsar till parken bör bedömas med utgångspunkt  från att parkens natur- och kulturvärden inte får utsättas för påtaglig skada. Inverkan på ekologiska spridningskorridorer m.m. och  på stads- och landskapsbilden är härvid av betydelse.” (prop. 1994/95:3 sid. 46)

Det är alltså ett ovillkorligt skydd av området som gäller. Även i angränsande områden måste hänsyn till parkens värden tas – de får inte utsättas för ”påtaglig skada”.

Avgränsningen av NSP har motiverats med att det här finns såväl en bebyggd miljö som en park/naturmiljö som utgör en värdefull helhet. Det är alltså i detta avseende ingen skillnad mellan de områden som förslaget till översiktsplan pekar ut som ”mer bebyggda och anlagda” och övriga områden.

Konsekvensen av denna lagstiftning är att det inte är tillåtet att exploatera områden i NSP med någon annan bebyggelse eller anläggning såvida dessa inte förstärker värdena i NSP. Undantag får bara göras om en pågående verksamhet behöver kompletteras med en tillbyggnad. Men inte heller detta får ske om det skadar det historiska landskapets natur- och kulturvärden eller gör intrång i parklandskap och naturmiljö. Och det får bara avse verksamheter som överensstämmer med parkens ändamål. Att föra in nya verksamheter och funktioner i NSP är därmed en omöjlighet.

De första 10 åren efter NSP:s  tillblivelse har varit en period full av förslag på exploateringar som inte alls följer lagstiftningens intentioner. Översiktsplanen (ÖP) måste för att få betydelse klart inrikta sig på att skydda och förstärka parkens värden och markera avstånd från förslag som strider mot lagstiftningen och propositionens syfte.

Planering för helheten i många mindre områden

För att parken ska kunna skyddas krävs att detaljerade beskrivningar och mål för olika områden i parken tas fram. Hela parken är mycket varierad och diversifierad. Därför krävs att parken delas in i ganska många områden. Det föreliggande förslaget till översiktsplan är alltför övergripande, svepande och oprecist. Samtidigt måste varje delområde sättas in i ett helhetsperspektiv på parken, där utgångspunkten måste vara att stärka kulturlandskapets natur- och kulturvärden.

Detta är något som går igen i de synpunkter som FFE lämnar nedan.

Nationalstadsparkens särskilda värden

Genom uppdelningen av NSP i enbart två kategorier av markslag går viktiga samband mellan bebyggelse och omgivande landskap, utsikter och överblickbarhet förlorade. Likaså går de biologiska sambanden förlorade. FFE förespråkar en behandling av området som utgår från de övergripande värdena kulturhistoriskt landskap (inkl. kulturhistoriska miljöer), biologisk mångfald och rekreationsmöjligheter men som samtidigt för ner planeringen i många mindre områden. I dessa preciseras det enskilda områdets särskilda bidrag till de övergripande värden och vilka utvecklingsmöjligheter som finns och bör tillvaratas. På så vis kan helheten byggas upp av delarna.

En översiktsplan av detta slag är mer utvecklad och detaljerad än översiktsplaner normalt är. Vi är medvetna om den gränsdragning som måste göras mot detaljplaneringen. I fortsättningen illustreras vårt synsätt och den detaljnivå som vi finner vara lämplig.

De 10 områden som förslaget arbetar med är alltför stora. Vart och ett inrymmer stora variationer in sig. Områdena måste därför göras mindre, varvid mål och villkor för respektive område kan göras mer precisa. Dessutom bör områdena avgränsas på ett logiskt sätt i förhållande till landskapsrum. Några exempel: Vetenskapsstaden – som bör döpas om till Vetenskapsparken – bör begränsas till det smala band utmed Roslagsvägen som det talas om i texten och inte innefatta hela Bergianska trädgården. Delar bör identifieras såsom Kräftriket, Albano, Campusområdet, Frescati Hage och mål och villkor för respektive område anges. Det bör påpekas att nästa steg bör bli att ange nya områdesbestämmelser eller detaljplaner för dessa områden som säkerställer miljövärdena.

Ett särskilt kapitel utgör det historiska landskapet. De övergripande värden som planeringen bör utgå från är väl beskrivna i förslaget även om en del smärre oklarheter finns. Vad som är mer oklart är hur tolkningen av det historiska landskapets värden ska hanteras. Här efterlyser vi ett mer operativt kunskapsunderlag. Var finns dessa värden, vilken hänsyn kräver de, vilka tidsskikt skall prioriteras i planeringen? Vilka immateriella värden ska hänsyn tas till? Viktiga frågor av detta slag ställs i boken Ett experiment i hållbar utveckling – Nationalstadsparken med red. Holm & Schantz 2002.s. 102.

Översiktsplanens övergripande mål och syfte

Översiktsplanens syfte bör inledningsvis anges tydligare.  Det bör vara att utveckla natur, kultur och rekreation. En tydlig markering bör ange att det inte är en exploateringsplan, utan att den nybyggnation som kan medges ska vara helt underordnad parkens syfte enligt lagen och dess förarbeten. Enligt prop. (1994/95:3 sid. 43) gäller: ”Utvecklingen i nationalstadsparken bör sammantaget inriktas på att förstärka områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden och att värna den biologiska mångfalden.

Nationalstadsparkens grunddrag

Inledningsvis i detta kapitel sägs ”att NSP innehåller både vackra, kulturhistoriskt intressanta och natursköna platser och försummade miljöer utan värde. En helhetssyn på landskapets värden ansågs viktigare vid lagregleringen av NSP, än att området skulle ha en homogen karaktär”. Detta påstående kan lätt tolkas som om det vore fritt fram för nybebyggelse så länge de stora natur- och parkområdena inte berörs. Enligt FFE:s åsikter ska hela planeringen inriktas på att stärka de prioriterade intressena såsom det formulerats i prop. 1994/95: 3 Det finns idag en hel del naturmiljöer i NSP som har försummad skötsel och som förefaller mindre estetiskt tilltalande men som hyser eller har potential till höga biologiska värden vilka lätt kan förstärkas med adekvat skötsel. FFE:s tolkning är att alla park- och natur- områdena i NSP ska få en positiv utveckling.

Nationalstadsparkens gräns och omgivningar

Det har redan berörts ovan att gränsen är viktig såtillvida att innanför gränsen har redan en avvägning gjorts till förmån för nationalstadsparken syften och mål. Utanför denna gräns får inte andra intressen heller äventyra värden i NSP, även om avvägningar mot andra riksintressen får göras där. Det blir således viktigt hur gränsen dras. FFE anser att gränsen för NSP skall dras såsom den ritades i 1994/95 :3 proposition d.v.s. att en del av Husarvikens södra och västra strandområde ska ingå i NSP.

NSP är ju inte tänkt att ersätta den park och lekpark som rimligtvis bör hanteras inom kvartersmark i bebyggelsen. Det framhålls också i Nationalstadsparkens ekologiska infrastruktur, som utgör ett viktigt beslutsunderlag, för ÖP:en hur viktiga dessa kvartersparker i stadsmiljön runt NSP är som buffertzoner.

Sambanden med Stockholmsregionens övriga grönstruktur måste också uppmärksammas. I flera forskningsrapporter och beslutsunderlag pekas naturstråk ut som fungerar som spridningskorridorer och är oersättliga när det gäller många av de mest hotade rödlistade arterna i NSP, särskilt organismer som är knutna till NSP:s eklandskap, ädellövskogar och våtmarker. Den ojämförligt viktigaste av dessa spridningsvägar som förbinder Mälarregionens eklandskap och ädellövskogar med dessa i NSP går över Järvaområdet, (Järvakilen). Här finns det idag barriärer som måste brytas, främst i Solna, men även Norra Djurgården hyser Roslagsvägen som barriär. Både i Danderyds kommun och i Nacka finns viktiga grönstråk att värna för de mest svårspridda och hotade arterna. Av stor betydelse har också de grönstrukturer som finns i stadsmiljöerna i Stockholm och Solna. Då dessa områden väsentligt har krympt ökar kravet på funktionen som spridningskorridor på de kvarvarande.

Uppdelningen i parklandskap och naturmiljöer

I kapitlet parklandskap och naturmiljöer omnämns fyra områden som kärnområden med sammanhängande parklandskap och naturmiljöer. Här betonas att dessa är lagenligt skyddade från exploatering genom nationalstadsparkens lagparagraf. Det är då lätt att tolka att de övriga mer bebyggda områdena i NSP som hyser naturmiljö eller parkmark ej har samma lagenliga skydd.  Så är det inte. Det är istället en angelägen uppgift att säkerställa och förstärka natur-, kultur och rekreationsvärden även inom de mer bebyggda områdena. Ett gott exempel på vad som kan göras är Fisksjöäng, vars tidigare bebyggelse klart stred mot NSP:s målsättning, där denna bebyggelse rivits och naturmiljön restaurerats.

ÖP:en bör också uppmärksamma betydelsen av de gröna stråken mellan Haga, Norra Begravningsplatsen, Bellevue, Albano, Lilljansskogen. Rapporten Nationalstadsparkens ekologiska infrastruktur  SBK 1997: 8 innehåller ytterligare rekommendationer för att långsiktigt skydda och förstärka den biologiska mångfalden liksom Länsstyrelsens Landskapsekologisk analys av Nationalstadsparken 2006: 13 

Kulturmiljöer

En väsentlig del i lagen är kulturmiljöerna. De genomsyrar inte förslaget med önskvärd tydlighet. I begreppet ingår inte bara hus, beskrivna i stadsmuseets i och för sig förtjänstfulla skrift, utan också park- och trädgårdsanläggningar, konstarbeten m m samt även andra övergripande egenskaper i landskapet som stråk, vissa vägar och stigar och inte minst siktstråk, utblickar osv. Kulturmiljöerna med denna vidare tolkning måste redovisas tydligare i materialet enligt förbundets uppfattning.

Vattenlandskapen

Den stora kontaktytan mellan land och vatten i den flikiga kusten är en av NSP största kvaliteter. Denna landskapskvalitet är klart styvmoderligt behandlad i förslaget och dess betydelsen för NSP är kraftigt nedvärderad. Den långa sträckan av naturliga stränder med dess flora och fauna från landstrandens översta del till litoralzonens grunda bottnar är ur biologisk synvinkel oerhört produktiv och har avgörande betydelse för ett rikt växt och djurliv inom NSP. Det är därför mycket angeläget att med strandskyddsbestämmelser hindra att ytterligare naturliga strandområden tas i anspråk för t.ex. bryggor och marinor som kan störa djurlivet. Vattenkvaliteten förbättras successivt vilket innebär ytterligare goda betingelser för litoral produktion. Det finns idag unika möjligheter till handredskapsfiske runt stränderna för öring och andra särskilt attraktiva arter för sportfiskarna. Vattenkvaliteten hindrar i allmänhet ej möjligheten till bad. Då stränderna och de grunda bottnarna hyser åtskilliga föremål som förorenar och missgynnar möjligheterna till bad och fiske är det angeläget att rekommendera ett särskilt program för att sanera strandzonerna från skräp. Även arkeologiska undersökningar är av stort intresse. Målsättningen måste vara tydlig att inga ytterligare ingrepp i de naturliga strandavsnitten bör förekomma.

Många områden knyts samman genom vattenkontakten. Det gäller vattnen mellan Skeppsholmen, Kastellholmen, Beckholmen och Södra Djurgården, områdena runt Husarviken och Fisksjöäng. Det gäller också Brunnsviken som sammanbinder det av Gustav den III skapade engelska parkområdet. Brunnsviken bildar också en viktig miljö för båtsport, rodd och kanoting, fiske, skidåkning och skridsko som bör tas tillvara i den fysiska planeringen. Flera viktiga utblickar och landskapsrum från vattensidan måste beaktas i planeringen.  Ett mycket kritiskt exempel är norra delen av Brunnsviken, som nu riskerar att få en glittrande höghusbebyggelse som fond, istället för den pastoral inramning som är den engelska parkens idé. Ett viktigt led i utvecklingen av värdena är att begränsa hastigheten på fritidsbåtar och begränsa störningarna av biologiskt mer produktiva områden av Brunnsviken och grunda bottnar i Värtan och Saltsjön.

Även i områden där strandskyddet begränsas i detaljplanerade områden bör strandskyddet ses över och förstärkas. Strandskyddet omfattar även 100 meter av havs- och sjöområdena från stranden räknat. Dessa områden skall fredas från störande motorbåtstrafik och anläggningar som inverkar på landskapsbild och fågelliv. En översyn bör göras av bryggor och strandnära anläggningar som tillkommit utan tillstånd och ej i överensstämmelse med intentionerna för NSP.

Mer bebyggda och anlagda områden

Här står under- En mångsidighet behövs i vissa områden; ”Nationalstadsparken kan få en mer mångsidig användning. Exempelvis är det värdefullt om institutions- och högskoleområdena kan få större inslag av service, bostäder, kultur och idrottsanläggningar.”

Detta strider helt mot propositionens mycket tydliga anvisningarNya byggnader och anläggningar som inte behövs för att befintliga verksamheter skall kunna fungera bör därför i princip inte medges.”

Bör vara möjligt att uppföra ett begränsat antal byggnader inom bostadsområdena och inom områdena med byggnader för högre utbildning och vetenskaplig forskning, museiverksamhet, idrott och rekreation.”

Byggnadsområdena får således inte utvidgas, men väl kompletteras om kompletteringarna inte medför skada på områdets natur- och kulturvärden.” Syftningen avser således det byggnadsområde som ev. ska kompletteras, d.v.s. inom ett sådant område.

I propositionen (sid. 45) pekas de områden ut som bör kunna bli föremål för kompletteringar:

1)      ”högre utbildning och forskning …inom Roslagstulls sjukhusområde och Albano”
2)      Fysikcentrum inkl erforderliga lokalvägar
3)      ”ombyggnad, upprustning eller annan förändring av befintliga väg- och järnvägsanslutningar till Lidingö och Värtahamnen - Frihamnen”
4)      ”…eller av befintliga kraftledningar från Värtaverket.”
5)      ”interna förbindelser inom det s.k. institutionsbältet för högre utbildning och forskning”
6)      Norra länken med anslutningar
7)      ”…annan förnyelse av infrastrukturen i området …som sammantaget medför en förbättring av miljön inom nationalstadsparken eller som möjliggör en väsentlig förbättring för hälsa och miljö i fråga om en infrastrukturanläggning som berör parken

Några ytterliga områden – anläggningar – pekas inte ut.

Vidare ska gälla: ” …huruvida den förslagna åtgärden är förenlig med nationalstadsparken syfte” Alltså: andra syften än natur, kultur, rekreation göre sig ej besvär.Förslagen ÖP pekar ut ca. en tredjedel av Stockholms del av NSP som lämplig för kompletteringsbebyggelse. Detta strider mot lagen.

Nationalstadsparkens infrastruktur

Trafiken är idag ett problem både inom NSP och som störning utifrån (buller, avgaser, barriärer). En övergripande målsättning bör vara att biltrafiken minimeras i hela parken.

Några punkter på en lång lista:
·        
Ett välfungerande och miljöanpassat trafiksystem är en av grundförutsättningarna för Södra Djurgårdens fortsatta utveckling som attraktivt besöksområde i nationalstadsparken.  Djurgårdsön bör göras i princip bilfri, med undantag för boende, handikappade och varutransporter.

·        
Reservatet för Roslagstunneln är bra. En sådan fortsättning på Norra Länken vore bra för att få bort en mycket omfattande trafikstörning och återskapa sambandet till mellan Lilljansskogen och Brunnsviken.

·        
En ev. östlig förbindelse skall inte gå genom riksintresset Nationalstadsparken.
·         Kollektivtrafiken utökas med fler bussar till t ex Stora Skuggan.
·        
Utökad busstrafik Ladugårdsgärdet, Kaknäs och Södra Djurgården för att kunna hantera säsongssvängningarna.

·        
Roslagsbanans upprustning och ny snabbspårväg från Solna, på sikt, är bra. Dess eventuella fortsättning till Ropsten får dock inte gå genom jungfrulig mark utom måste i så fall samordnas med Värtabanan alternativt gå i Valhallvägen-Lidingövägen.

·        
Björnnäsvägen bör stängas för genomfart och läggas igen på vissa delar.

·        
Utökad sjö/färjetrafik, t.ex. mellan Södra Djurgården och Skeppsholmen.

·        
Kraftledningen genom NSP bör tas bort inte genom att grävas ner utan genom att läggas som sjökabel.

·        
Cykelvägarna kan förbättras och skyltas.

·        
Gångbro vid Ålkistan.

·        
Permanent spårvagnstrafik till Centralstationen och Värtan skulle skapa en kapacitetsstark förbindelse för Djurgården som har betydelse för besökande liksom för de som arbetar och bor på Djurgården. Med linjen till Värtan ges möjlighet att där inrymma en ny spårvagnshall som frigör en av ”sjötomterna” inom Evenemangsparken för verksamhet som mer direkt har glädje av sjöläget.

·        
En utvecklad båttrafik från Södermalmssidan till bland annat Allmänna Gränd förutsätter att möjligheterna till tilläggning vid Londonviadukten/Masthamnen tillvaratas i detta områdes framtida planering.

10 områden inom nationalstadsparken.

”Vetenskapsstaden - Vetenskapsparken”                        

Benämningen ”Vetenskapsstaden” är olämplig och bör ersättas med det mer adekvata begreppet ”Vetenskapsparken”. Att använda benämningen ”stad” för ett område i nationalstadsparken som detta, med värdefulla historiska natur-, park- och kulturmiljöer, leder tänkandet åt fel håll. Axel Anderberg, arkitekten till Riksmuseet och Vetenskapsakademien, myntade begreppet men hade andra avsikter än dagens vilket visas i hans illustrationer för området. Förbundet för Ekoparken yrkar därför att området ges namnet ”Vetenskapsparken”.

I planförslaget redovisas Vetenskapsstaden som ett mycket stort område inom vilket ett antal ”mer bebyggda och anlagda områden” ingår.  På kartan avgränsas Vetenskapsstaden med en tjock heldragen linje. Det är olämpligt att redovisa hela området som ett sammanhängande bebyggelse- och anläggningsområde. I verkligheten är områdets uppbyggnad i naturliga enklaver mycket tydlig, läsbar och karaktäristisk samt historiskt välgrundad. Planeringen bör utgå från dessa, exempelvis Bergianska trädgården, Campus Frescati, Ekhagen, Vetenskapsakademien och Riksmuseet, Kräftriket, Albano, Roslagstulls sjukhusområde, Skogshögskolan, koloniföreningarna.

Områden som idag ligger helt utanför den befintliga bebyggelsen får inte redovisas som annat än naturmiljöer och parklandskap, detta enligt lagens mening. Sålunda måste fältet mellan Svante Arrhenius väg och Bergiusvägen, dalgången kring denna väg, Bergianska trädgården med undantag av handelsträdgården, Frescati koloniområde samt naturområdena vid Teknikhöjden redovisas som naturmiljöer och parklandskap och inte som delar i bebyggelse- och anläggningsområden. Även här handlar det om tydlighet och läsbarhet samt om vilka signaler förslaget ger.

Stadens ”allmänna målsättning att integrera andra verksamheter som studentbostäder, kommersiell service etc. har inget som helst stöd i lagen om NSP. ”Det bör sålunda i anslutning till det pågående utredningsarbetet kring bl.a. den framtida markanvändningen i området kring Brunnsviken m.m. slås fast att nya upplåtelser på Norra Djurgården bör komma ifråga endast för institutionskomplexets behov och utveckling. Upplåtelser som står i konflikt med bevarande av områdets kulturvärden bör inte kunna göras.” (prop. sid. 22)

Förbundet för Ekoparken anser att området ska användas endast för institutionsändamål avsett för högre utbildning och forskning. Bostadsanvändning får finnas inom nu fastställda områden men de får enligt förbundets uppfattning inte utvidgas eller införas i nya delar.

Norra Djurgårdens parklandskap och naturmiljö

I stort är övergripande förslag till markanvändning och vägledning för framtida beslut bra. Det är i tillämpningarna som förslaget till ÖP blir felaktiga.

Det bör påpekas att det inte är självklart att fler anläggningar behöver etableras för att nå en ökad rekreationsanvändning. Nationalstadsparken är i många delar ett tätt, kanske alltför tätt, frekventerat grönområde. Det behövs även områden med mer rofylld, avskild rekreation.Ett sådant område är just Norra Djurgården.

FFE anser att stadens insatser för att stärka kvalitén i rekreationslandskapet (övervakning, renhållning) ska redovisas innan antalet besökare kan öka.

Vidare bör en avstängning av Björnnäsvägen vara en absolut förutsättning för Norra Länkens genomförande.

Det som ger avskildheten i området och en riktig naturkänsla är att det fortfarande finns större barrskogsbestånd i området. Utan dessa skulle känslan av att ha lämnat staden bakom sig inte finnas.

I de fall parkvägar, cykelvägar mm ska upprustas i området bör asfaltering undvikas eftersom det direkt upplevs som ett intrång i naturmiljön.

Stora Skuggan är en bra centrumpunkt i parken, men en ny byggnad i området är inte självklar.

I Husarviken utgår ÖP från den hårt kritiserade planen över ”Norra Djurgårdsstaden” och anpassar Nationalstadsparken efter den (med ekonomiska argument). Flyttande av propositionens gräns för NSP i väster och i söder från Husarvikens södra strand norrut försvagar möjligheten att bibehålla och utveckla en attraktiv helhetsmiljö med park och natur runt Husarviken, Det försvårar också en förstärkning av den biologiska spridningsvägen mellan Norra och Södra Djurgården. Här måste i stället en förstärkning av spridningsvägen över Storängskroken – Hjorthagsparken – Storängsbotten och Gärdet – Smedsbacken göras, något som framhålls i underlagen till förslagen ÖP: Nationalstadsparkens ekologiska infrastruktur. FFE anser att den föreslagna exploateringen i Husarviken påtagligt skadar riksintresset Nationalstadsparken och riksintresset Gasverket.

Haga –Brunnsviken naturmiljö och parklandskap

De övergripande beskrivningarna och de rekommendationer som här föreslås delar FFE i allt väsentligt. Tillämpningarna och preciseringarna lämnar dock mycket övrigt att önska.

Det är viktigt att se Brunnsviken som centrum för det av Gustav III och Fredrik Magnus Piper skapade landskapet med det engelska parkidealet som förebild. Stora ansträngningar bör göras för att bevara och återskapa de skönhetsideal som utvecklades redan på 1700-talets slut. Några olyckliga, stora exploateringar på senare tid har stört denna landskapsbild (Alba Nova, äldrebostäderna på Roslagsklippan). FFE ser en stor risk i att ytterligare misstag begås vid den vidare exploateringen av Albano.

Landskapsbilden bör bibehållas och stärkas såväl sett från parkområdena runt sjön som från sjösidan. Dessvärre är stora delar av området bullerstört och kraftfulla åtgärder bör vidtas för att dämpa Roslagsvägens buller och barriäreffekt.

Brunnsvikens vattenkvalité bör successivt ytterligare förbättras men redan nu är möjligheterna till friluftsbad stora.  Ytterligare anläggningar på Stockholmssidan, vare sig det är bad, motorbåtsmarinor och båtuppläggningsplatser, inkräktar på allmänhetens tillgång till stränder och utblickar över sjön och bör därför inte tillåtas. Strandskyddet måste hävdas.

Vi välkomnar en bättre förbindelse vid Ålkistan för gång- och cykeltrafikanter både mot Solna och Torphagen och från Brunnsvikens strand. En bättre förbindelse mot Albano vid Roslagstull bör också eftersträvas. Norrtull – Rolagstullsområdet med Bellevueparken bör ses över med hänsyn till att förstärka parkstråket och dess betydelse också som biologisk spridningskorridor mellan Haga, Albano och Norra Djurgården.

Idrottsparken

Övergripande förslag till markanvändning och vägledning för framtida beslut är i princip bra, men frågan är om de tillräckliga för att värna och utveckla området i enlighet med parkens syften.

Nya stora arenor är uteslutna inom området och restriktivitet bör även råda vid mindre kompletteringar till befintliga arenor för folkidrott. Strävan bör vara att avveckla verksamheter inom området som är främmande för parkens syften, bilförsäljning och liknande. Landskapet och spridningsvägar ska sättas främst. FFE vill påpeka att Idrottsparken har en värdefull biologisk mångfald främst knuten till jätteekar

Området är centralt som spridningsväg mellan NSP:s södra och mellersta delar, detta måste ges högsta prioritet i planeringen.

En förbindelse under Lidingövägen för gångtrafikanter mot Gärdet bör övervägas. Den bör också kunna fungera som ekodukt för den markbundna faunan i NSP.

Gärdesstaden

Hela bebyggelseområdet är ett riksintresse för kulturmiljövården och tillåter inte några nya hus. Samtidigt är det en svag och sårbar spridningsväg mellan Norra och Södra Djurgården. Denna spridningsväg har högsta prioritet för skyddande och förstärkande åtgärder. Här behövs åtgärder som ökar livslängden på åldrande träd och skyddsbestämmelser som förhindrar trädfällning, asfaltering av grönytor etc. Det är åtgärder som kan genomföras med områdesbestämmelser i området och angränsande områden.

Den bebyggda delen av Gärdesstaden avslutas i öster med Tessinparken och den trädbärande gräsremsan öster om Värtavägen. Här öppnar sig Ladugårdsgärde med kv. Tre Vapens baracker och parkering i blickfånget. Området hör till de områden i NSP där ytterligare planteringar av träd och annan vegetation kan väsentligt förstärka spridningszonen för svårspridda arter. Tre Vapen bör saneras från baracker och parkering.

Ladugårdsgärde - Kaknäs naturmiljö och parklandskap

Kaknäs har en stor potential att utvecklas till ett verkligt attraktivt rekreationsområde. Den restaurering som pågår av det gamla skjutbaneområdet och återskapande av Kaknäs ängar är mycket positivt. Skogarna är variationsrika från barrdominerad skog till lövskog av olika slag. Inslaget av äldre grova träd är betydande. Ett stigsystem gör större delen av området tillgängligt för promenader också med strandkontakt. Skogen är i behov av gallringar då spontan igenväxning hindrat utvecklingen till strövvänligare skog. Likaså finns områden med hagmakskaraktär och bryn som förtjänar att öppnas och hindras från igenväxning. Betesdjur är en förutsättning för att bibehålla de öppna ängsmarkerna öppna och artrika. Att återinföra dovhjortar som en gång höll hela djurgårdsområdets skogar ljusa, gläntiga, fria från sly, nässlor och annan oönskad vegetation bör övervägas. 

Området är mycket lämpligt för naturpedagogiska studier och en sådan verksamhet bör utvecklas här.

Kaknästornet bör utvecklas till ett besökscentrum och informationscentrum för NSP. Det förutsätter god kollektivtrafik och att området kring tornet ges parkkaraktär. 

Södra Djurgårdens naturmiljö och parklandskap

Översiktsplanens övergripande inriktning för området är i huvudsak bra. Hela nationalstadsparken måste dock betraktas som en helhet, och därför är försöket att dela in parken i lugna och mer aktiva landskapszoner ett feltänkande. Behovet av tysta områden med rika naturupplevelser bör tillgodoses genom en planering område för område. I kap. rekreationslandskap framhålls att det är viktigt att planera för en betydligt större besöksström i framtiden. FFE delar synpunkterna om utveckling av entréer och tydligare skyltade stråk. Det är viktigt att det sker en differentiering av denna struktur så att alla områden inte blir lättillgängliga och föremål för olika publika anläggningar. Något som i framtiden sannolikt mer och mer efterfrågas är de rofyllda och tysta områdena där naturen i mindre omfattning påverkats av människan.

Allmän privatbilism bör inte tillåtas i området.

Formuleringen ”Nya byggnader eller anläggningar utanför befintliga bebyggelsegrupper ska inte tillkomma” gör att man kan befara att nya byggnader kan komma att tillåtas inom befintliga bebyggelsegrupper. Reservatet för Österleden bör avföras.

Museiparken

Området bör delas upp i Nobelparken, Diplomatstaden och återstoden, som då kan kallas Museiparken. Karaktären på delområdena är så olika att de måste behandlas var för sig.

* Nobelparken är ett attraktivt promenadområde som behöver en tydligare entré. Det är inte bra att man planerar att Skogsinstitutet skall användas som ambassad. Det kommer att minska tillgängligheten till Nobelparken.
* Genom 1930 års utställning skapades Corson. Delar finns kvar idag. De kan nyttjas för att skapa en attraktiv promenadväg genom museiparken enligt det förslag som museerna och Fastighetsverket tagit fram. Det innebär också en bilparkering koncentrerad till Djurgårdsbrunnsvägen.
* Området har en mycket ojämn besöksbelastning och därigenom en ibland kaotisk parkeringssituation. En busstrafik anpassad till besöksfrekvensen är ett måste.
* För att jämna ut trycket på Norra och Södra Djurgården borde en ringlinje motsvarande delar av dagens 69 och 47 inrättas. Denna linje skulle fånga upp buss-, t-bane- och bilresenärer för vidare transport ut på Djurgården.

Evenemangsparken

Stor samstämmighet råder om ön Södra Djurgårdens värde som besöksmål för stockholmarna liksom för Stockholms stad som turistmål. Däremot är det unika vattenrummet mellan Galärvarvet och Skepps- Kastellholmen med tydlig maritim närvaro mindre uppmärksammat. Det behandlas inte som den helhet det förtjänar

FFE anser att det unika med Evenemangsparkens västra del, syd Djurgårdsvägen, är det historiska landskapet där de maritima värdena är de mest framträdande och bör ha företräde i den kommande planeringen av olika gamla och nya attraktioners lokalisering och utbyggnadsplaner.

* Strandskyddet måste hävdas även i de detaljplanelagda områdena. Undantag kan göras vid Djurgårdsvarvet och delar av Beckholmen. Återstående områden inom Södra Djurgården måste allmänheten få tillgång till. (Detta gäller inte enbart Evenemangsparken.)
* Det måste fastslås att allmän biltrafik inte ska vara tillåten.
*  Parkeringsplatser ska endast finnas för bussar, handikappade och boende.
*  Väsentligt utökad busstrafik under sommarhalvåret till dess att ev. tunnelbana kommer. Färje- och spårvägstrafik bör byggas ut för att fånga upp och sprida besökarna till Södra Djurgården.
* Kontroll av att inte fler och utökade bryggor anläggs inom området och att olagligt anlagda tas bort.
* Inga nya verksamheter kan tillkomma i detta heta område om inte någon annan verksamhet flyttar därifrån. Denna del av Södra Djurgården blir inte trivsam och turistvänlig med alltför många besökare.
* Om Sjöhistoriska museet flyttar till Södra Djurgården, vilket är naturligt, måste det kompenseras med att annan verksamhet förläggs annorstädes.

FFE vill understryka vad FÖP säger om att bostadsintresset bör vara underordnat verksamheterna inom området. Dock anser FFE att befintliga boende inte ska behöva tåla störningar från verksamheterna utöver vad som är accepterat i all bostadsbebyggelse. En ny storskalig berg- och dalbana på Gröna Lunds tomt vid Aquaria är utesluten både av denna anledning och av hänsyn till stadsbild och arkitektur i området.

FFE finner förslaget om utarbetande av en gemensam utvecklingsvision för Södra Djurgården positivt och FFE önskar medverka i arbetet. 

Beckholmen bör behandlas som en integrerad del av Stockholms sjögård. Den maritima verksamheten ska här vara självklart prioriterad.

Skeppsholmen

Det bör vara ett mål för planering och förvaltning av Skepps- och Kastellholmen att verksamheter med ett maritimt innehåll främjas. FFE anser att trots att öarna idag har en blandad verksamhet så bör de maritima och kulturella intressena ha företräde när förändringar diskuteras. Nödvändiga renoveringar får inte medföra kommersialisering och/eller kontorisering av lokaler.

Parklandskapet på Skeppsholmen är noga integrerat med de historiska byggnaderna. En skötselplan bör särskilt värna om grönskans värde i det historiska landskapet. Särskilt alléernas skötsel och nytillskott bör uppmärksammas.

Besökscentrum för nationalstadsparken

Länsstyrelsen har särskilt regeringsuppdrag att samordna utveckling och förvaltning inom nationalstadsparken. Länsstyrelsen och nationalstadsparksrådet lyfter fram frågor som gäller markering och utformning av entréerna till nationalstadsparken, tillgängligheten/kontakterna inom nationalstadsparken och frågan om inrättande av besökarcentrum med information om nationalstadsparkens värden för parkens besökare. Två av nationalstadsparkens mest frekventerade entréer är Djurgårdsbron respektive färjeläget vid Allmänna Gränd.

FFE förordar därför att ett besökscentrum placeras på Södra Djurgården där information om parken når ut till många människor. Flera centra behövs emellertid..

Att genomföra översiktsplanen

Planeringshorisont

Denna översiktsplan bör till skillnad från andra ÖP ha en betydligt längre planeringshorisont, förslagsvis 100 år eftersom syftet är att vårda och förstärka nationalstadsparkens värden långsiktigt. Målen och villkoren för olika delar ska därför inte plötsligt kunna ändras.

Miljöbedömning

En miljöbedömning bör – tvärtemot vad förslaget hävdar – göras. Miljöbedömningen bör göras med flera realistiska alternativ både vad gäller rumsliga sådana eller utformning av planeringsobjekten. Alla infrastrukturanläggningar som det finns reservat för i planförslaget ska självklart underkastas noggrann miljöbedömning. Det är orimligt att bara göra miljöbedömningar för enskilda detaljplaner, en och en. Det bäddar för att de små stegens tyranni fullständigt förändrar parkens karaktär. Helhetssynen behövs. Därför bör en miljöbedömning göras för planen i sin helhet. Detta är regel i den nya planlagstiftningen. Förslaget till ÖP för nationalstadsparken bör inte vara undantagen.

Fastighetsinventering

Som princip bör anges att alla behov av utökade och förändrade verksamheter i första hand bör ske inom befintliga fastigheter och byggnader. En inventering bör därför göras för att fastställa vilka byggnader som idag utnyttjas för andra ändamål än de som står i överensstämmelse med parkens syften.

Nästa steg

Områdesbestämmelser och detaljplaner bör successivt införas för hela områden i överensstämmelse med de mål och villkor som anges för respektive delområde. Områdesbestämmelse ska utformas för att ge ett starkt skydd för såväl park, natur och kulturella värden. Det ska framgå i detaljplanerna i NSP. Områdesbestämmelser är viktiga för att reglera sådant som lagstiftningen inte i övrigt råder över, t.ex. fastighetsägares vård av träd och gröna ytor. Utöver detta måste krav på bygglov och marklov vid alla ingrepp i NSP vara en självklarhet.

Stockholms byggnadsordning bör kompletteras med riktlinjer för bebyggelse inom nationalstadsparken i enlighet med parkens syften.Som en konsekvens av ÖP:s vägledande rekommendationer och länsstyrelsens utvecklingsidéer att bevara och utveckla nationalstadsparken bör ett särskilt Vård- och utvecklingsprogram antas för att långsiktigt säkerställa områdets unika kvaliteter. I länsstyrelsens förslag till regeringen ingår att länsstyrelsen ska fastställa ett sådant program i samverkan med fastighetsförvaltare inom området. I ett sådant program konkretiseras och preciseras mål för olika delområden och vilka intressen som ska styra dessa ytterligare.

För Förbundet för Ekoparken

Richard Murray

ordförande

 
 
Utlagd 2006-11-01