Förbundet för Ekoparken                                                   2002-10-10

47 samverkande organisationer i Stor-Stockholm

Komplettering av yttrande 2002-10-01

Remissyttrande över

Förslag till program för planering av området HJORTHAGEN-VÄRTAHAMNEN-FRIHAMNEN-LOUDDEN

Förbundet för Ekoparken representerar 47 organisationer i Stor-Stockholmsområdet med sammanlagt mer än 200.000 medlemmar (se förbundets hemsida www.ekoparken.org). Sammanfattningsvis är vår uppfattning om programförslaget denna:

v     Den fördjupade översiktsplanen för nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Norra och Södra Djurgården som Stockholm ännu drygt 7 år efter lagens ikraftträdande inte lyckats färdigställa måste föregå programplanering och detaljplanering av detta område.

v     En del av den bebyggelse som föreslås ligger enligt prop. 1994/95:3 inne i parken och är därför lagstridig.

v     Den föreslagna bebyggelsen tar inte tillbörlig hänsyn till nationalstadsparken. Den är för tät, hög och nära inpå parken och skadar därmed det historiska landskapets natur- och kulturvärden samt bereder barriärer för spridningen av växter och djur och försämrar därigenom förutsättningarna för den biologiska mångfalden.

v     Mängden bostäder och arbetsplatser som planeras inom detta område är uppenbart för stor. Gator, vägar och kollektivtrafik kan inte ges erforderlig dimensionering utan att inkräkta på nationalstadsparken, antingen direkt eller genom att förorsaka utökade störningar i form av kraftigt ökande trafik.

v     Husarviken bör vidgas på den södra sidan och dess södra sida bör ges karaktär av naturstrand med en äng och en skogsridå som skyler ev. bebyggelse.  Förbundet anser att man bör kunna pröva om en bebyggelse på Gasverkstomten med tre-fyravåningshus, c:a hundra meter från stranden skulle kunna vara förenlig med kulturlandskapets historiska värden.

v     Bebyggelse i Frihamnen, Containerhamnen och Loudden kan accepteras så länge den inte är högre än trädtopparna.

v     För att få plats med ett tillräckligt antal bostäder och samtidigt undvika att skada nationalstadsparken bör bostadsområdena byggas helt bilfria. Planeringen bör inriktas på arbetsplatser som inte skapar så mycket biltrafik, t.ex. högskoleutbildning och forskning.

v     Planeringen av transportinfrastrukturen måste göras med ett långsiktigt och större perspektiv som innefattar kollektivtrafikförbindelserna till Lidingö, järnvägstrafiken till hamnen, behoven av tvärförbindelser till Universitet och KTH samt till Norra Stationsområdet. Detta aktualiserar tunnelförläggning av Värtajärnvägen.

Översiktsplanering saknas - måste göras först

I programmet heter det att "Arbete pågår med en fördjupad översiktsplan för nationalstadsparksområdet. Denna avses ge vägledning för hur parken kan bevaras och utvecklas samt hur lagreglerna för parken ska tolkas och tillämpas i praktiken." (s.7) Det säger sig självt att denna planering måste göras färdig först för att det ska vara möjligt att ta ställning till det föreliggande programmet.

Prop. 1994/95:3 byggde på att områdets gränser och den närmare preciseringen av markanvändningen skulle göras i den vidare översiktsplaneringen enligt PBL (s.42). Så har ännu, sju år efter lagens antagande, inte skett.

Riksdag och regering bör genom länsstyrelsens försorg uppmärksammas på att den i propositionen 1994/95:3 förutskickade översiktliga planeringen av de berörda kommunerna ännu inte ägt rum samtidigt som både Stockholm och Solna släpper fram en mängd byggande i nationalstadsparken.

Lagstridig bebyggelse i parken

I brist på översiktlig planering som preciserar nationalstadsparkens gränser gäller t.v. den karta som ingår i prop. 1994/95:3, bil. 3. Gränsen går enligt denna karta ca. 100 m söder om Husarvikens södra strand. Parken innefattar det stora tältet för golf och vidare en bit av Storängskroken. I programmet görs en annan avgränsning som inte har stöd i något beslut. Om Stockholms kommun avser att föreslå en annan avgränsning av parken än den som uppenbart beslutats av riksdagen måste detta prövas i vederbörlig ordning.

Skada på det historiska landskapets kulturvärden som istället borde restaureras

Stockholms läns länsstyrelse har i rapporten "Nationalstadsparkens historiska landskap", nr 19, nov 1999, tagit fram ett kunskapsunderlag som syftar till att synliggöra det historiska landskapets immateriella värden. "Med hjälp av detta material ska det vara möjligt att slå vakt om väsentliga drag och detaljer i Nationalstadsparken." (Förord av Bo Hansson, Länsöverdirektör)

I länsstyrelsens PM i samma rapport (Laila Noord och Mikael Wallin) föreslås följande begrepp fånga de immateriella värden som är knutna till den engelska parken Hagaparken och som bör inspirera åtgärder i parken (s.7):

-         oändlighet, gränslöshet

-         integration med naturen

-         omväxling

-         överraskning

-         anpassade, hanterbara volymer

Dessa värden torde i samma mån kunna tillämpas på trakten kring Fiskartorpet som gränsar till den föreslagna bebyggelsen vid Husarviken, eftersom "flera samtida [med Gustav III] påpekade att området vid Fiskartorpet på Djurgården utgjorde ett mycket gott exempel på just den Engelska parken. På Djurgården fanns alltså givet den natur som svarade mot det eftersträvade i 1700-talets natursyn." (s.6) Det är inte bara ett 1700-talsöga som förstår uppfatta den skönhet som ligger i nejden kring Fiskartorpet, trots den våldtäkt på landskapet som pågått på andra sidan Husarviken.

Länsstyrelsen anger vilken uppgift som åligger dagens planerare och beslutsfattare. "En konsekvens är att de samband som ännu finns mellan parkens olika delar ska bibehållas eller ännu hellre förstärkas. Ett nästa steg kan var att återskapa samband där detta låter sig göras." (s.6)

Det står utom allt tvivel att 21 m höga 8-våningars hus vid kanten av Husarviken inte skapar en känsla av oändlighet och gränslöshet, integration med naturen och inte utgör anpassade, hanterbara volymer. Idag står en möjlighet oss till buds att "återskapa samband där detta låter sig göras" genom att skapa en naturstrand, en äng och en skogsridå på södra sidan av Husarviken, som helst också borde återges sin bredd före olika utfyllnader.

Stöd för denna uppfattning finns f.ö. också i den landskapsutredning som ingår i programmet. Där heter det: "Norra och södra sidan av Husarviken bör ses som ett kulturhistoriskt landskapligt sammanhang och utvecklas med dessa utgångspunkter som nationalstadsparkens gräns. Fiskartorpets miljö måste särskilt beaktas. Vidga om möjligt Husarvikens öppna vattenyta med utgångspunkt från äldre strandlinjer. Ny bebyggelse mot Hjorthagsberget bör lokaliseras så att den historiska "ön" - bergets form och tydliga gräns bevaras…. En grön zon med trädvegetation samt lägre höjd på byggnader närmast Husarvikens södra strand förstärker vattenrummets intima småskalighet." (Program, s.18)

Kgl. Djurgårdsförvaltningen har i det närmaste avslutat ett mycket omfattande och kostsamt restaureringsarbete av Fiskjöäng med denna inriktning. En okänslig exploatering av den södra sidan av Husarviken förtar en stor del av poängen med detta arbete.

Programmets trafikkonsekvenser går ej att förena med nationalstadsparken

Programmets omfattning - 10.000 bostäder och 30.000 arbetsplatser - genererar 60.000 kollektivresor och lika många biltransporter (eller är det det dubbla? - se s.14 där två olika uppgifter anges) varje dag. Dessa ryms inte på befintligt nät av gator, vägar och spår. De förslag som läggs fram för att rymma dessa trafikmängder inkräktar på olika sätt på nationalstadsparken:

-         Norra Länken föreslås mynna i eller alldeles intill nationalstadsparken

-         Gasverksvägen dras in nationalstadsparken tvärs över Storängsbotten till Erik Dahlbergsgatan

-         Lindarängsvägen i nationalstadsparken breddas och trafiken fördubblas eller tredubblas

-         Lidingövägen och Storängsvägen som båda går igenom nationalstadsparken breddas

-         Trafik även på andra vägar i och i anslutning till nationalstadsparken kommer att öka

Det finns anledning att påpeka att ett byggande av Österleden inte skulle minska utan tvärtom öka problemen eftersom denna led med infarter till norra och östra innerstaden kommer att dra till sig en mängd ny trafik destinerad till innerstaden.

Reducera programmet och bygg bilfria områden, satsa på utbildnings- och forskningsinstitutioner

Enda sättet att utnyttja de byggpotentialer som finns i området utan att skada nationalstadsparken - och utan att korka igen större delen av Östermalm - är att reducera programmet och att bygga bostadsområden som är bilfria. Det byggs sådana områden i bl.a. Nederländerna och Tyskland. Det finns en mängd bilfria hushåll i Stor-Stockholm som inget hellre vill än att få slippa bilarna åtminstone i sina egna bostadsområden.

De arbetsplatser som skapas bör vara sådana som generar så litet biltransporter som möjligt. Universitet och högskolor är idealiska i detta avseende. Studenter och lärare åker kollektivt och cyklar i mycket stor utsträckning. Värtan-området erbjuder en chans som inte kommer att återkomma att låta Stockholms universitet och Tekniska högskolan expandera i relativ närhet till nuvarande lokalisering.

Den viktiga men svaga biologiska spridningsvägen via Hjorthagen-Gärdet skadas av den täta bebyggelsen - stärk istället spridningsvägarna

I rapporten Nationalstadsparkens ekologiska infrastruktur, Stadsbyggnadskontoret, Stockholms stad, oktober 1997 framhålls den svaga spridningsvägen över Storängsbotten-Gärdet. Spridningsvägen innefattar Hjorthagen och går via Norra Djurgården över Husarviken-Storängsbotten och vidare över Hjorthagen-Gärdet till Södra Djurgården. (s.20)

För att förstärka denna spridningsväg anges några åtgärder. Viktigast av dessa (prioritet 1) är bl.a. bevarandet av ett område som i denna rapport betecknas Storängskroken, innefattande mark längs Husarvikens inre del fram till Björnnäsvägen, vidare marken runt de två gamla gasklockorna och marken söder därom fram till det industriområde som i programmet benämns Storängskroken. I programmet ingår detta område i vad som där kallas Gasverksområdets västra del. Inom Storängskroken (enligt rapporten) är "förändringar och skador irreversibla" och "dagens värden måste skyddas". (s. 35) Som prioritet 2 anges bl.a. att restaurera och nyanlägga natur i Storängskroken (samma som ovan). Som prioritet 3 anges skapa ny natur och park på Gasverksområdet.

Programmet föreslår på dessa områden tät och hög bebyggelse, ägnat att effektivt snöpa den biologiska mångfalden i den södra delen av nationalstadsparken. Ett uns av medvetande om denna konsekvens får planförfattarna att föreslå att det igenom Gasverksområdet ska gå "ett grönt stråk (ekologisk spridningskorridor) … mellan Hjorthagen och Lill-Jansskogen." (s.23) Denna "korridor" gör verkligen skäl för namnet. Den är högst 100 m bred och skärs av genom järnväg och befintliga och nyanlagda (Gasverksvägen) vägar.

Programmets egen landskapsanalys föreslår

-         att biotoper generellt bör tillföras området (istället för att tas bort)

-         att spridningsvägen mellan Hjorthagsparken och Lill-Jansskogen bör stärkas som biotop (istället för att utraderas)

-         att det svaga ekologiska sambandet över/under barriären Lidingövägen bör förstärkas (istället för att försvagas med mer trafik och en ny väg över Storängsbotten).

Förbundets förslag är att det område som i rapporten om nationalstadsparkens ekologiska infrastruktur kallas Storängskroken (i programmet den syndvästligaste delen av Västra delen av Gasverksområdet) lämnas obebyggd och att naturen där stärks genom anläggandet av nya biotoper. Vidare föreslår förbundet att om man bygger på Gasverksområdet ska lämna 100 m strandzon, med äng och trädridå mot bebyggelsen, som inte får vara högre än trädtopparna.

Planera långsiktigt

Ett alternativ till att bygga på Gasverksområdet är att lämna det obebyggt, som reserv för den dag man behöver bygga nya anläggningar för Stockholms stads tekniska försörjning och handel med omvärlden. På sådana anläggningar måste man ställa samma höga krav som vi nu ställer på den nu diskuterade bostadsbebyggelsen i området, liksom att miljön i Hjorthagen inte får påverkas negativt . Det är kortsiktigt att bygga bort dessa områden kring vilka en mycket stor infrastruktur är skapad - hamn, produktionsanläggningar, el- och gasledningar m.m. Sjöfart, rätt utformad, är miljövänlig och kommer i framtiden förmodligen att öka i betydelse. Som reservmark skulle området kunna läggas ut som naturmark, ev. som golfbana.

Ett annat intressant alternativ är att förlägga skola och idrottsplats till gasverkstomten och samtidigt frigöra mark för bostäder i Hjorthagen.

Värtajärnvägen utgör en kraftig barriär och störning i nationalstadsparken. Med tanke på den planering som sker i andra områden såsom Albano och Norra Station bör det förevarande programmet anlägga ett större perspektiv. Det gäller t.ex. behovet av kollektiva tvärförbindelser mellan Norra Station, Universitetet, Värtan och Lidingö. Dessa kan inte läggas på den existerande järnvägen för godstrafik. En tunnelförläggning, för såväl gods som för persontransporter, bör därför övervägas. Fördelarna av en samförläggning med Norra Länken bör övervägas.

Utveckla kollektivtrafiken

Svagheten i kollektivtrafikplaneringen för området är den otillräckliga anknytningen till tunnelbane- och pendeltågssystemen. Även detta motiverar en tunnelförläggning av tvärförbindelser från Värtan. En sådan tvärförbindelse kan trafikeras av såväl tunnelbana som pendeltåg. Programområdet korsas av en stor mängd trafik från Lidingö, vars kollektivtrafikförbindelser med övriga regionen kraftigt försämrats sedan en Lidingöbana lagts ned och den resterande kapats vid Ropsten. En förlängd tunnelbana ut på Lidingö bör ingå i planeringen.

Richard Murray

Ordförande för Förbundet för Ekoparken