Stadens ljus påverkar Nationalstadsparken

I Nationalstadsparken kan man fortfarande se stjärnhimmeln, om än långt ifrån i hela sin rikedom och djup. Fortfarande kan man fira Ljusfesten i Haga-Brunnsviken i november, och njuta av facklor och eldar. Men några hållplatser därifrån, inne i stan, är det betydligt svårare att se några stjärnor, även på en molnfri himmel.

När man mäter Stockholms ljusföroreningar med SQM (Sky Quality Meter) på AlbaNova, kan man se att staden är väldigt ljus, jämfört med andra städer såsom Wien och Berlin.

Behovet av skyddade ”nattmörker-områden” växer i takt med att andelen ständigt upplysta områden ökar. De störningar som ljusföroreningarna orsakar i jordens dag-natt-rytm hotar både djur- och växtliv[1]

Artificiellt ljus stör ut naturliga funktioner, även hos människor

Utsattheten för artificiellt ljus påverkar dygnsrytm, beteende och biotoper olika, och olika mycket för olika arter. För många arter kan det bli livsavgörande, såsom möjligheter att jaga för insektsätande fladdermöss, eller flyttfåglars möjligheter att orientera sig så att de kan migrera.[2] Arter som själva producerar ljus är beroende av att det ska synas, för parningslek och kommunikation. Sådana arter minskar i antal, bland dessa finns de spännande lysmaskarna.[3] Dessa verkar tyvärr redan ha försvunnit från Stockholm, men kan påträffas i Uppland.

Fler djurgrupper än flyttfåglarna kan få sin orientering störd av det artificiella ljuset, såsom fjärilar, fiskar, och reptiler. För fåglar förvärras konsekvenserna utav höga byggnader med många fönster, som kan orsaka massdöd då fåglarna kolliderar med dem.[4]

Ljuset har visats påverka melatonin-nivån hos fåglar, och därmed deras dygnsrytm.[5] Men även hos människor påverkas melatonin-nivåerna av artificiellt ljus. Utsträckningen av påverkan på vår hälsa är ännu okänd.[6]

– Men många är nog de stadsbor som kan vittna om känslan av välbefinnande efter en god natts sömn på landet i ostört nattmörker.

Forskning på sångfåglar har visat att effekterna på dygnsrytmen påverkar ämnesomsättningen, ger sömnbrist och kan ge både försämrad hälsa och ökad mottaglighet för sjukdomar.[7] Hos människor har man även hittat koppling till bröstcancer.[8] Den naturliga dygnsrytmen är en viktig del i vårt behov av rekreation och lugn. Stadsplaneringen bör ha som mål att skapa förutsättningar för detta i stadens parkmiljöer, och i stadsnära natur.[9]

Ett hot mot den biologiska mångfalden

Ljusföroreningar hotar den biologiska mångfalden, då känsliga arter missgynnas så mycket mer av det artificiella ljuset. Vissa arter attraheras ljuset, och hotas därför av det, då det stör ut orienteringsförmågan. För andra arter kan det artificiella ljuset utgöra en barriär, som avgränsar deras livsmiljö. En djurgrupp som är särskilt känslig för artificiellt ljus är de i Sverige fridlysta groddjuren. Amfibierna är en hotad djurgrupp, och det artificiella ljuset har en negativ inverkan på deras reproduktiva liv.[10]

Få kan ha undgått varningarna om insektsdöd, och de fatala konsekvenserna av insektsdöden för oss människor. En viktig faktor i detta som man dock inte hör lika mycket om är ljusföroreningarna. Stadens lampor dödar insekter direkt genom att attrahera dem, och indirekt genom att förändra deras beteenden eller göra dem mer lättfångade för predatorer.[11]

Ett annat välkänt stort miljöproblem som förstärks av ljusföroreningar är algblomningen.[12] Minst lika alarmerande är ljusföroreningarnas effekt på växtliv[13] och skördar.[14]

Stadsplanering med hänsyn till det naturliga ljuset

I naturnära områden i allmänhet och i skyddade områden i synnerhet bör hänsyn till det naturliga dygnet därför tas vid all planering. Att inte sätta upp omotiverad belysning, att tänka på hur armaturen riktas, ljusets färgsättning, och att använda modern teknik med rörelsestyrd belysning är några viktiga åtgärder. I förlängningen bör sådana åtgärder kunna tas även inne i städerna.

I Wien reducerar staden gatubelysningen med 50 % en timme varje natt. Resultatet? En betydande minskning av stadens ljusföroreningar och 200 000 Euro per år sparade i stadskassan![15]

Hem för amfibier, ugglor och fladdermöss

Djurgårdsbrunnskanalen natt. Foto: Jenny Rosen.

I Nationalstadsparken bor 9 av Sveriges 14 fladdermusarter, kattuggla och berguv, salamandrar, paddor och grodor. Ingen annan stans i Sverige finns ett lika tätt bestånd av kattuggla som här! Kattuglor och fladdermöss gynnas av det stora beståndet utav jätteekar, med bra bohål. De gynnas också av att belysningen inte är lika kraftig som i resten utav staden.

Skymningsälskare som morkulla och näktergal trivs också i Nationalstadsparken. Och, inte minst, människan!