Under vandringen i Djurgårdsskogen talade guiderna om rovdjurens ekologi och historia i Sverige, med utgångspunkt i historien på området Stora Vargjakten, Lappkärrsbergen.

Deltagarna fick även höra om Nationalstadsparken och dess betydelse för den biologiska mångfalden.

Den 17 maj 2025, året då Nationalstadsparken fyller 30 år, gör vi om vandringen! Håll utkik i programmet hos Stockholms Naturskyddsförening och här på FFE:s hemsida.

Kaknässkogen är en gammal naturskog med höga naturvärden som dessutom är rik på fornlämningar. Att bedriva naturvårdsarbete i skogen kräver stor varsamhet och där kommer de smidiga hästarna in. När hästarna används i naturvårdsarbetet värnas inte bara den biologiska mångfalden och fornminnena. Dessutom gör skogsarbetet med nordsvenskar vårt kulturarv levande, samtidigt som de sociala hästarna skapar glädje för stans invånare och skogsbesökare.

Synliggör fornminnen

Med hästarnas hjälp tar staden bl a fram husgrund, röjningsröse och kallkälla i dagen, från områdets forntida bebyggelse. Nu kommer stockholmarna att kunna uppleva Kaknässkogens spännande historia ännu mer!

Läs mer

Staden tar hästen till hjälp för varsam naturvård i nationalstadsparken

Natur- och kulturmiljövård Kaknässkogen

Se en film om arbetet med hästar på Stockholms stads hemsida

Bygget överklagades av boende, Djurgården-Lilla Värtans miljöskyddsförening, Förbundet för Ekoparken och Kungliga Djurgårdsförvaltningen, KDF.

Mark- och miljööverdomstolens dom i kv Genua är värdefull. Visserligen ansåg Mark- och miljööverdomstolen inte att skadorna på vegetationen strax utanför och i nationalstadsparken vara av den art att det kunde betraktas som påtaglig skada (utanför) eller negativ inverkan av någon betydelse (inom Nationalstadsparken), vilket vi, som klagande hävdat. Men ändå upphäver Mark- och miljööverdomstolen detaljplanen pga av närheten till Nationalstadsparken och då för att boende i det befintliga bostadshuset inte haft anledning att vänta sig en ny bebyggelse i detta läge, så nära Nationalstadsparken. Detta i kombination med en avsevärd försämring av bostädernas kvalitet i det befintliga bostadshuset blir då utslagsgivande för upphävandet av detaljplanen.

Domsskälen är sådana att det inte skulle löna sig att göra ett nytt försök med samma förslag till detaljplan. Hade Mark- och miljööverdomstolen upphävt detaljplanen pga av något formellt fel, t.ex. att ärendet tagits på delegation istf av fullmäktige, hade vi säkert fått tillbaka samma detaljplanen för ny prövning.

Närheten till nationalstadsparken har således varit utslagsgivande, men inte ensamt. Det är i kombination med den försämrade bostadskvaliteten i de befintliga bostäderna som Mark- och miljööverdomstolen upphäver detaljplanen.

Läs mer

”Bygge på Gärdet avgörs i högsta instans”

De fågelinventeringar som Henrik Waldenström drivit tillsammans med Stockholms Ornitologiska Förening (StOF) visade att skrattmås och fisktärna inte längre häckar inom Nationalstadsparkens gränser. Därför har KDF nu byggt häckningsflottar som är lämpliga för framförallt fisktärna.

Den 24 april lades flottarna ut av Rikard Dahlén och Henrik Waldenström. En i östra Laduviken och en i Lappkärret på Norra Djurgården. Nu håller vi tummarna för att de fisktärnor som just nu kommer tillbaka till parken efter vintern ska gilla de nya underlagen för bobygge!

Vi anser att planbeskrivning och miljökonsekvensbeskrivning brister i flera avseenden, till följd av att utredarna inte varit intresserade av andra alternativ. En arkitekttävling om att bygga ett nytt vattentorn på just vid Uggleviksreservoaren utlystes redan innan miljökonsekvensbeskrivning med alternativ hade presenterats.

– Den tar sin stora plats men den smälter in fantastiskt väl i naturen. Den ser ut som ett grekiskt tempel, säger FFE:s ordförande Richard Murray i ett inslag i SVT Nyheter /Stockholm.

Se nyhetsinslaget här

Exempel på brister i underlaget

• Utredningen har visat, säger man i lokaliseringsutredningen (gjord av SVOA) att ”det inte är möjligt att bygga ut någon av de befintliga reservoarerna på grund av bland annat kulturmiljöaspekter.”
• Omsorgen om kulturmiljön är dock inte större än att samtliga alternativ som man sedan går vidare med (Uggleviken, Loudden, Hjorthagen och Vanadis) innebär rivning av det grönklassade vattentornet.
• I MKBn jämställs alla dessa fyra alternativ i fråga om rivningen av det befintliga, kulturmiljöklassade vattentornet. Detta är en betydelsefull negativ post i MKBn. Möjligheten att behålla detta som reservvattentorn eller för annan användning undersöks inte.
• I lokaliseringsutredningen sägs att ”Alla fyra alternativa lokaliseringar klarar de grundläggande kraven för en ny reservoar.”
• ”Kostnaden för en ny reservoar är ungefär likvärdig i samtliga alternativ.” Kostnaderna är således inget argument för att välja Uggleviken. Det uppges i stället vara omsorgen om kulturmiljön. (Samtidigt som man förutsätter att det grönklassade vattentornet i Uggleviken rivs.)
• Alternativen till Uggleviken döms ut med överdrivna beskrivningar av negativa konsekvenser för övriga alternativ. Från början hävdades beträffande alternativ Loudden att det skulle kräva nedtagning av en mängd alléträd längs Valhallavägen. Efter att detta påstående ifrågasattes har det visat sig att ledningen till Loudden kan dras under Ladugårdsgärde utan att beröra Valhallavägen.
• Som ett minus för alternativet Hjorthagen framhålls att ett nytt vattentorn skulle vara negativt i förhållande till den blåklassade funkisbebyggelsen i Hjorthagen. Om ett nytt vattentorn skulle förläggas i närheten av den gamla gasklockans plats skulle det vara på behörigt avstånd från funkisbebyggelsen och i alla fall lika långt ifrån som den planerade bebyggelsen i Norra Djurgårdsstaden kommer att hamna.
• De negativa konsekvenserna av alternativet Uggleviken tonas däremot ned. Stadsbyggnadskontoret kallar i planbeskrivningen intrången i naturmiljön vid byggande av ett nytt vattentorn i Uggleviken för ”små” resp ”måttliga”. Det är mycket förvånande med tanke på att stadens egna facknämnder lyfter fram höga naturvärden vid Uggleviken och skador på dessa av ett nytt vattentorn och rivning av det gamla. Kompensationsåtgärder aviseras, men det är mycket osannolikt att man någonsin får tillbaka några 80-åriga träd på det blottlagda berget.
• Intrången under byggtiden är mycket sparsamt beskrivna trots att de kan komma att fortgå under 8-10 år och beröra (15-20 lastbilar, 100 fordonsrörelser/dygn) ett ganska stort område. I planbeskrivningen bedöms planförslaget ”inte påverka rekreationsvärdena i Nationalstadsparken eller värdena i riksintresset för friluftsliv.” Facknämnderna beskriver området som betydelsefullt för friluftsliv och att byggnationen skulle innebära en stor negativ konsekvens för detta.
• Lokaliseringsutredningen hävdar att driftskostnaderna blir högre – utan att det stödjs av någon kalkyl – i alternativ Uggleviken. I den kostnadsjämförelsen är inte renoveringskostnaden för de befintliga ledningar som används i Uggleviksalternativet – och sänker investeringskostnaden – medtagen (detta som svar på förfrågan vid samrådsmöte). i Uggleviksalternativet utnyttjar man befintliga – ganska gamla – ledningar som så småningom måste renoveras.
• Av vikt för utredningen om alternativ är befintlig ledningsstruktur. Varför utredningen inte framhållit den stora vattenledning som går från det nuvarande tornet till Hjorthagen och vidare mot Lidingö (som också vattenförsörjs från Stockholm) är obegripligt. Den vattenledningen är av stort värde om man överväger en placering av ett nytt vattentorn i Hjorthagen.

Förslaget av Gert Wingårdh är inte anpassat till landskapet

Exemplen talar för att lokaliseringsutredningen bedrivits på ett sätt som gynnat Uggleviksalternativet. Vi begär därför en oberoende, förutsättningslös utredning av alternativen.

Vi vill också framhålla att om det skulle visa sig att om något av alternativen till Uggleviken skulle innebära högre kostnader detta inte kan diskvalificera ett sådant alternativ. Vad det i slutändan handlar om är huruvida intrång och störningar i Kungliga Nationalstadsparken alls ska accepteras. Och om så ändå skulle vara fallet är frågan vad Nationalstadsparken är värd och vad det är värt att bibehålla dess kvaliteter.

Ett ytterligare viktigt motiv för att återremittera ärendet för förnyad utredning är det planerade nya vattentornet ritat av Gert Wingårdh. Paul Hedqvists byggnad utmärks av anpassning till landskapet med liten visuell påverkan, medan den nya anläggningen är utformad på ett sätt som är ägnat att dominera upplevelsen av landskapet både på håll och på nära håll inne i skogen. Detta är effekten av kombinationen av design – vattentornet är ritat onödigt högt – och en synnerligen olycklig placering.

Läs hela vårt yttrande här

Bilaga: Utlåtande av Anders Wörman, professor i vattendragsteknik, KTH

Också Samfundet S:t Erik har skickat in ett yttrande

Nytt yttrande om Uggleviksreservoaren, Norra Djurgården

På Ladugårdsgärde häckar Sveriges mest stadsnära sånglärkor och efter denna kyliga vår är det många ungar som ännu inte blivit stora nog att kunna undkomma klippmaskinerna. Ladugårdsgärde är en del av den kungliga nationalstadsparken.

Klippningen skedde för att bereda plats för en tre dagars musikfestival, Lollapalooza. Förbundet för Ekoparken påtalade redan efter festivalen 2019 att en klippning före midsommar allvarligt skulle hota sånglärkorna på Ladugårdsgärde.

Tanken på de döda fågelungarna och den respektlösa behandlingen av ängens mångfald upprör många och Förbundet för Ekoparkens namninsamling har redan skrivits under av nära 1500 personer på bara några dagar.

Skriv under vår namninsamling här

Inslag i P4 Stockholm

”När man klipper hela ängen där lärkorna häckar så kommer man, när man gör det så tidigt som man gjorde i år, att döda fågelungar”, säger Jenny Rosen i inslaget.

I inslaget berättar Jenny Rosen att Förbundet för Ekoparken har sedan 2019 uppmärksammat att sånglärkornas ungar dödas av klippmaskiner om de kör in på ängen innan ungarna blivit flygfärdiga. Rekommendationen i Stockholm är att vänta till juli månad på ängar med markhäckande fåglar.

Hör inslaget här

Länsstyrelsens beslut baserat på brutet löfte

KDF svarar i P4 Stockholm på vår kritik, att klippningen har fått godkänt av Länsstyrelsen. ”Länsstyrelsen har gjort bedömningen att det är rimligt att hålla ett evenemang på den här platsen, med hänsyn till djur och natur”, säger Magnus Andersson, slottsfogde.

Men Länsstyrelsens godkännande baserades på att KDF i sin anmälan lovat att spara den sydöstra delen av ängen åt lärkorna: ”Därvid sparas tre stora ytor som ej klipps, för att lärkan skall kunna häcka en eventuell andra gång.”

Länsstyrelsens beslut om godkännande lyder således: ”Länsstyrelsen har från allmän naturvårdssynpunkt inget emot den anmälda åtgärden, under förutsättning att den utförs i enlighet med anmälan och utelämnar den sydöstra delen.”

Men istället för att spara denna lärktäta del av ängen så som utlovat, klipptes alltså HELA Ladugårdsgärde!

Vi är dock lättade att höra Magnus Andersson säga i radio att evenemanget kan genomföras bättre både med avseende på utbredning på fältet och tidpunkt för evenemanget. Vi hoppas att de rekommendationer som gäller i Stockholms stad hädanefter ska efterlevas på Ladugårdsgärde: Ingen slåtter före 1 juli.

Hör detta inslag här

Bättre att välja en plats som inte är ett grönområde

– Det är polisens uppgift att utreda om det är den som upplåter marken, arrangören eller den entreprenör som utförde klippningen som är ansvarig, säger FFEs ordförande Richard Murray till tidningen Mitt i. I intervjun med tidningen konstaterar han också att det vore mycket bättre att välja en plats som inte är ett grönområde.

Magnus Andersson från KDF säger i samma artikel att Ladugårdsgärde traditionsenligt slagits vid midsommar. Men det stämmer inte: till och med nittiotalet betade Kungens får här. Under 2010-talet har vi dokumenterat ängen, som stått orörd för lärkorna minst till juli, förutom 2019 då Lollapalooza genomfördes första gången. Lärkornas häckning finns dokumenterad för alla år i Artportalen.

KDF hänvisar också till ”Lärkprojektet”, som genomfördes tillsammans med WWF och FFE (i artikeln omnämnd som ”sin egen ornitologiska utredning”). Men av Lärkprojektet framgår att Bird Life Sverige (då SOF) rekommenderar att vänta med slåtter till efter midsommar (Lärkseminarium 14 mars 2013), att lärkpar fortfarande matar ungar i slutet av juni och att Lärkprojektets utredare oroar sig för effekterna på lärkorna av festivalen Summerburst, som hölls på den norra delen av fältet och sedan på Sportfältet. Det är tydligt att lärkorna kommer igång med häckningen olika tidigt olika år och att det varierar mellan olika par. Några kan få ut flygga ungar till mitten av juni, medan andra fortfarande matar efter midsommar.

Lärkprojektet genomfördes för att trygga lärkorna i förhållande till Nationaldagsgaloppen. Att klippa hela ängen långt före midsommar och ha en festival med över 50 000 besökare på alla lärkornas häckningsplatser fanns inte på tal när Lärkprojektet genomfördes.

Artikeln i Mitt i

Besökare på förbundets Facebooksida uttrycker sorgen och ilskan

” Vissa människor tar ALDRIG hänsyn till djuren!”

”Detta är bara inte sant!!!!!!SKÄMS”

”Fruktansvärt! Ängen före klippningen var väl också en plats där fjärilar, bin och humlor stortrivdes. Vad hände med värnandet av den biologiska mångfalden?”

”Dom kan väl senarelägga festivalen tills att lärkornas ungar blivit stora!”

På Lollapaloozas Facebooksida skriver besökare också

”Synd att ni inte tar hänsyn utan skadar och förstör för djuren! Hade ju bara kunnat flytta datumet åtminstone så fågelungarna åtminstone kunde överlevt Fruktansvärt elakt och egoistiskt! Vidrigt! Trodde bättre om er! Besviken!”

”Really really bad that your festival requires the grass at Ladugårdsgärde to be cut where the larks currently are nesting and had chicks. They are the only larks in the Stockholm area and they have been nesting there for God know how long but now they don’t get to reproduce. That grass cutting killed the chicks as the lawnmower ran them over so you could have your festival. Great work! Dare to care! How about better planning and choice of time?”

Klippningen av Ladugårdsgärde polisanmäls

Alla fåglars fortplantningsplatser och viloplatser har ett strikt skydd mot att förstöras. Fåglarna får heller inte störas där. Skadan är redan skedd och troligtvis har ett brott begåtts. Därför polisanmäler Förbundet för Ekoparken den anmärkningsvärt tidiga klippningen av ängen.

Samtidigt överklagas Länsstyrelsens godkännande till Mark- och miljödomstolen.

Här kan du läsa vår polisanmälan: Polisanmälan

Här kan du läsa mer om sånglärkornas häckning och varför ängen inte ska klippas före juli: Sånglärkans häckning

Länsstyrelsens godkännande har också överklagats till Mark- och miljödomstolen: Överklagande MMD

Trots att Mark- och miljödomstolen i sitt utslag (Dom M 9478-20) tydligt stipulerat att Länsstyrelsen har ansvar för att Stockholm stads enda sånglärkepopulation inte ska kunna skadas av Lollapalooza, så har inga åtgärder vidtagits för att skydda lärkorna från festivalen. Förbundet för Ekoparken larmade redan 2019 om att festivalen är planerad i tid och rum så att fågelungar kan dödas och lärkornas fortplantning hotas.

Så det har funnits gott om tid att flytta festivaldatum eller byta plats. Ändå har ingenting gjorts. Festivalen har inte anpassats för att följa varken artskyddsförordningen eller vård- och utvecklingsplanen för Nationalstadsparken.

”Det är uppseendeväckande att ambitionerna för artskydd i den av lag skyddade Nationalstadsparken är lägre än den lagstadgade lägsta nivån,” säger Richard Murray, ordförande för Förbundet för Ekoparken. (Läs vårt yttrande till Länsstyrelsen nedan*)

Förbundet för Ekoparken har gjort allt vi kan för att rädda sånglärkorna undan festivalens maskiner. Men varken information, skrivelser eller domslut tycks hjälpa. Nu behöver vi din hjälp att föra lärkornas talan! Vi sätter hopp till att många namnunderskrifter kan vara det som räddar lärkornas ungar i sommar.

*Yttrande inför samråd enligt Miljöbalken 12 kap 6§ för evenemanget Lollapalooza på Ladugårdsgärde 1-3 juli 2022

Förbundet för Ekoparken yrkar att festivalen inte ges tillstånd att hållas på den tid och plats som planerats (Ladugårdsgärde 1-3 juli).

Samråd med länsstyrelsen har begärts av Kungliga Djurgårdens förvaltning för upplåtelse av Ladugårdsgärde för musikfestivalen Lollapaloza. Samrådet har begärts alldeles för sent, endast 2 ½ månad innan festivalen ska äga rum, vilket försätter den övervakande myndigheten i en svår situation. Detta har gjorts utan att några föranstaltningar vidtagits för att tillmötesgå Länsstyrelsens påpekanden 2020-12-14 och kraven i Mark- och miljödomstolens dom 2021-03-04.

Länsstyrelsen bör ålägga Kungliga Djurgårdens förvaltning att göra en artinventering av växter och djur på Ladugårdsgärde och angränsande skogspartier för att i framtiden kunna hantera samråd rörande evenemang på fältet.

Förbundets skäl utvecklas nedan.

Bakgrund

Ladugårdsgärde är en plats rik på både biologisk mångfald och historia. Här finns historiska sevärdheter från järnåldern och framåt. Här bor också Sveriges mest stadsnära sånglärkor.

Sommaren 2019 genomfördes Lollapalooza för första gången på Ladugårdsgädes ängsmark. Inför festivalen började maskiner rulla in redan den 10 juni. Ca 25 000 kvm grus lades ut över ängsmarken. Länsstyrelsen konstaterar att grusningen innebar en risk för väsentlig ändring av naturmiljön och man inte kan veta om några rödlistade eller fridlysta växter utplånades under gruset. Området togs i anspråk och stängdes av för allmänheten under hela två veckor fram till festivalen. Det fylldes utav byggnationer och maskiner under hela denna tid. Under tre dagar i början av juli pågick därefter festivalen, varefter avetablering ägde rum. Sammanlagt alltså fyra veckor. 2019 var Ladugårdsgärde fortfarande i mitten av juli inte ordentligt städat från allt skräp som de den gången 50-60.000 besökarna lämnat efter sig. Närmare en månad tar alltså Lollapalooza Ladugårdsgärde i anspråk – och då gäller det i stort sett HELA Ladugårdsgärde!

På ängen häckar Sveriges mest stadsnära sånglärkor. Sånglärkorna är en del av Stockholms natur- och kulturarv, som har återkommit till ängen i århundraden. Hanen återkommer till de revir där han har född, så de lärkor som lever här idag är släkt med dem som levde här för hundratals år sedan. Oskar II värnade om lärkorna då han beslutade att de inte längre skulle jagas för att servera årets första lärka vid kungens bord. År 2019 var lärkorna dessutom rödlistade. Arten har minskat kraftigt de senaste 30 åren och har inte börjat öka i antal. De togs bort från rödlistan 2020 då minskningen stagnerat. Arten är fridlyst.

Sånglärkorna har sin häckningsperiod i april till och med juli. I västra och centrala Europa har forskning visat att arten får två till tre kullar under en häckningsperiod. I Sverige är detta inte tillräckligt beforskat, men i Finland har man kunnat visa att lärkorna kan få två kullar. Häckningen för markhäckande fåglar som sånglärka, kräver hänsyn då deras häckningar kan spolieras av för tidig slåtter. För att den första kullen ska kunna undkomma maskiner, behöver man vänta med att slå gräset eller bedriva verksamhet som kan döda ungarna, till efter midsommar. Enligt miljöförvaltningen i Stockholms stad bör ”Tidpunkterna för slåtter inte ligga innan första veckan i juli. I Stockholm får slåttern gärna ske senare med hänsyn till markhäckande fåglar som sånglärka.”

Arten är också mycket bullerkänslig.

Ett område som utsetts till Nationalstadspark har skydd enligt miljöbalken (4 kap. 7 §) som värdefullt natur- och kulturområde. Det innebär att nya anläggningar och andra åtgärder endast får göras utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden skadas. Nationalstadsparken är ett riksintresse (4 kap. 1 §) med ett synnerligen strikt skaderekvisit. ”Med skada i den nu aktuella bestämmelsen avses negativ inverkan av någon betydelse för de angivna värdena.” (Prop. 1994/95:3, s. 50). Värdena preciseras i regeringens förslag: ”De i ett nationellt och internationellt perspektiv unika natur- och kulturvärdena i området…ges nu ett samlat och långsiktigt skydd…”(s.34).

Lollapalooza 2019

Det är uppenbart att evenemanget 2019 på flera punkter bröt mot lagen.

Evenemanget bröt också mot Länsstyrelsens Vård- och utvecklingsplan för Ladugårdsgärde, i Nationalstadsparken, specifikt beträffande vad som sägs om Ladugårdsgärde. Enligt planen ska det vara en balans mellan nyttjande av Ladugårdsgärdet för evenemang och dess användning för friluftsliv och promenader. Därför ska

1. • Evenemang i tid och rum förläggas så att växt- och djurlivet inte skadas och
   • genomföras så att områdets karaktär och immateriella värden kan upplevas även under evenemangen.
   • Ett evenemang ska ta området i anspråk högst under några dagar och miljön omgående återställas. Evenemang som är särskilt trafikalstrande bör undvikas.

Att festivalen Lollapalooza planeras i tid och rum så att lärkorna skadas är ett faktum. Det som händer om maskiner och klippning körs in på ängen innan ungarna är stora nog att hinna undan är att de dödas. Om lärkornas ungar dödas och ägg förstörs i flera år i rad, så kommer de helt att försvinna från Ladugårdsgärde och därmed från Stockholms stad och Nationalstadsparken. Den månghundraåriga historien av sånglärkor mitt i vår huvudstad blir för all framtid bruten.

Med hänsyn till sånglärkorna har inte gräset på Ladugårdsgärde, åtminstone sedan det särskilda Lärkprojektets genomförande, slagits före mitten av juli. Vi har pratat med flera personer som ställt sig frågande till den plötsligt tidiga klippningen av gräset som nu skett. Av detta finns bilddokumentation hos oss och även hos de många boende i området. Lärkprojektet genomfördes inför etableringen av den årliga s.k. Nationaldagsgaloppen. En slutsats av lärkprojektet är att man bör vara snål med slåttern. Festivaler med stora scener har tidigare hållits på Sportfältet som är mer en ren gräsyta än en äng och utan häckande lärkor.

Den omfattande grusningen väcker också frågor. I ett svar från Kungliga Djurgårdens Förvaltning 2019 skriver man att ”Grusningen har bara skett av ytor som klippts kort redan under våren, för galoppen och festivalen. Avsikten är att fylla igen håligheter, jämna till ojämnheter och förstärka områden som av och till brukas för dylika evenemang. ” I brev till länsstyrelsen i samband med begäran om samråd (2022-04-27) upprepas detta: ”Inför festivalen 2019 gjordes både en sorkhålslagning av gärdet på våren…”. Detta stämmer inte. Det var inte bara håligheter som täcktes utan 25 000 kvm äng täcktes med grus, till stor del över den del av ängen som lärkorna häckar på och det på sommaren mitt under deras häckning. Det har vi fotobevis på och Länsstyrelsen har också konstaterat det.

Dom

Efter vårt överklagande av länsstyrelsens beslut kom Mark- och miljödomstolens utslag (Dom M 9478-20). Domen från Mark- och miljödomstolen konstaterar att ett samråd måste hållas innan nästa Lollapalooza äger rum. Festivalen får inte skada sånglärkorna, det borde innebära att festivalen inte kan ske under sånglärkornas häckningsperiod. Mark- och miljödomstolen slår fast att Länsstyrelsen måste se till att festivalen följer Artskyddsförordningen:

”Frågan om eventuella förbud och försiktighetmått avseende framtida arrangemang får istället prövas efter den anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, som dessa kan föranleda. Inom ramen för ett sådant samråd har Länsstyrelsen, i den mån frågorna aktualiseras, även att tillämpa bestämmelserna i artskyddsförordningen, eftersom alla vilda fåglar är fridlysta enligt 4 § artskyddsförordningen (2007:845).”

Lollapalooza 2022

Trots att Förbundet för ekoparken har lyft frågan sedan 2019, så har festivalen Lollapalooza varken flyttats i tid eller rum. Festivalen har inte anpassats för att följa varken artskyddsförordningen eller vård- och utvecklingsplanen för Nationalstadsparken.

• I år planerar man börja med förberedelser från den 18/6, en hel vecka före midsommar. Festivalen planeras uppta den del av ängen som lärkorna häckar på. (Jfr. karta över det planerade festivalområdet från KDF.)
• Festivalen ger inte en representativ bild av vad Nationalstadsparken är, och det rika natur- och kulturarv som detta riksintresse omfattar. Det finns en risk för att Ladugårdsgärdet ska uppfattas som en tom yta, eller ”bara gräs”, endast en generisk festivalyta. Man upplever inte kulturhistorien och de immateriella värdena i området. (Jfr. vård- och utvecklingsplanen)
• Festivalen riskerar att påverka den lokala sånglärkpopulationen negativt med hänsyn till påverkan på fortplantningsområdet.
• Festivalen planeras ta området i anspråk i nästan tre veckor (18 juni till 7 juli) om inte längre npga. att städningen drar ut på tiden. (Jfr. vård- och utvecklingsplanen: ”högst under några dagar”)

För att inte bryta mot lagen samt gå stick i stäv med vård- och utvecklingsplanen för Nationalstadsparken, bör festivalen flyttas. Lämpligast är att den inte alls hålls på ängsmarken och med tanke på den långa avstängningen passar den inte heller på Sportfältet. Vi rekommenderar att man följer vård- och utvecklingsplanen och festivalen inte hålls i Nationalstadsparken. Lagen innebär att den inte ska hållas på en sådan tid och på en sådan plats så att sånglärkor eller andra djur och växter skadas och hotas.

Blotta risken att skada kan uppkomma på en art i Nationalstadsparken bör avhålla arrangörer från att vidta åtgärder som kan skada en skyddad art och bör föranleda Länsstyrelsen att förbjuda sådana verksamheter. I detta fall är det inte endast en risk, utan ett faktum, att sånglärkorna tar skada av festivalen.

Under Biologiska mångfaldens dag den 22 maj 2022 genomförde Förbundet för Ekoparken en inventering av ängsmiljön Ladugårdsgärde. Artlistan från inventeringen kommer att finnas tillgänglig i veckan. Det är anmärkningsvärt att en inventering av miljön inte gjorts av Länsstyrelsen eller av Kungliga Djurgårdsförvaltningen inför ett så stort och starkt påverkande evenemang som festivalen Lollapalooza. Det är uppseendeväckande att ambitionerna för artskydd i den av lag skyddade Nationalstadsparken är lägre än den lagstadgade lägsta nivån.

Källor

https://artfakta.se/naturvard/taxon/alauda-arvensis-102979

cdn.birdlife.se

Inventering av sånglärkor på Ladugårdsgärde inom Kungl. Nationalstadsparken 2015, genomförd av bland andra Henrik Waldenström

Naturvårdande skötsel i Stockholms stad Förvaltning och utveckling av gröna områden för biologisk mångfald och rekreation, 2020

https://setterwalls.se/uppdrag/mark-och-miljooverdomstolen-tolkar-artskyddet-i-ljuset-av-fageldirektivet/

Mark- och miljödomstolens utslag (Dom M 9478-20)

https://birdlife.se/fagelskydd/skogen/artskyddet-i-skogen/intressanta-arenden-och-domar/

Men unga studenter som intervjuas av tidningen Mitti medan de tar en fika på ängen Ladugårdsgärde håller inte med:

– Vi behöver grönområden också, säger studenterna till Mitti. I detta får studenterna stöd av forskning både om klimatresiliens och folkhälsa: Att bygga bort naturområden blir dyrt för samhället.

Samtidigt finns det flera sakfel i Jacob Lundbergs från Timbro uttalanden. Ladugårdsgärde, som är en anrik äng med en myllrande mångfald (på bara en dag fann vi hela 327 arter varav 14 rödlistade), kallar han för ”en gräsmatta där man kan rasta hunden och åka skidor på vintern”. Och visst finns hundar och skidåkare bland de många människor och djur som njuter av och lever på ängen. Tillsammans med bland andra sånglärkor, lövgetingbock, våra livsviktiga pollinerare, fladdermöss och tornfalkar. Här har människor bott och verkat tillsammans med naturen sedan vikingatiden. Gravfält och husgrund finns kvar från den lilla byn Medelby som låg här.

Men ”det stora grönområdet Djurgården finns rakt söderut” säger Timbros Jacob Lundberg, som på så sätt visar att han helt missförstått vad Djurgården är och dess historia. Ladugårdsgärde är nämligen en del av Djurgården, en historisk jaktpark som sträcker sig hela vägen upp till Brunnsviken. Något som tankesmedjans utredare borde ha tagit reda på.

Ett riksintresse som Timbro vill förstöra

Nationalstadsparken är ett riksintresse, skyddad av lagen enligt miljöbalken (4 kap. 7 §). Den bevarar både historia, kultur och biologisk mångfald för hela landet. Här finns norra Europas största bestånd av jätteekar, Sveriges tätaste bestånd av kattugglor och en population av bredbandad ekbarkbok som räddat arten för hela landet.

Gustav Hemming (C), regionråd för tillväxt och samhällsplanering håller inte heller med Timbro, utan trycker istället på att vi behöver spara grönområden och minska vårt bilberoende.

Här kan du läsa artikeln i Mitti

Redan högt tryck på Ladugårdsgärde

Gärdets sportfält, som av tradition är en öppen idrottsyta, har fått en stor del inhägnad med höga staket till fotbollsplaner med belysning och hybridgräs. De artificiella ljusen stör fåglar och fladdermöss som har sin fristad i Nationalstadsparken och anläggningen skadar kulturlandskapet ”och hela idén med det öppna Ladugårdsgärdet”, skriver Förbundet för Ekoparken. Uppfattningen delas av Skönhetsrådet, som skriver att anläggningen ”kommer att inkräkta på landskapsrummet och utgöra ett mycket störande visuellt element i Nationalstadsparken”.

På Ladugårdsgärdes ängsmark häckar Sveriges mest stadsnära sånglärkor, sedan hundratals år. Nu hotar festivalen Lollapalooza lärkorna, som kan försvinna för all framtid.

Här kan du skriva på vår namninsamling för sånglärkorna.

Det är kapitalstarka investerare som tjänar på nybyggen

Nybyggda bostäder står tomma samtidigt som inflyttningstrycket på världens städer ökar. Fastigheter är nämligen perfekta att placera sina pengar i. Och den som investerar i fastigheter behöver inte ha någon plan på att någon ska flytta in.

Lösningen på det problemet är inte att bygga bort den natur som fortfarande finns kvar, som behövs för att skydda mot extremväder, för hälsa och rekreation och för framtida generationer. Det finns gott om hårdgjord mark i bra kollektivtrafiklägen i Stor-Stockholmsområdet där man kan bygga bostäder. Kanske inte lika lönsamt som att bygga i gröna naturparker.

Hör mer om detta fenomen i radioprogrammet P3 Dystopia ”Städernas kris”

Vilka är Henriks fågelskådningstips?

– Lappkärret samt skogarna och fälten vid Stora Skuggan. Lite längre bort mot Norra Djurgårdsstaden finns den nyrestaurerade Lillsjön där man just nu försöker få till en naturlig gäddfabrik, säger Henrik Waldenström till Stockholms universitets redaktion.

Här kan du läsa artikeln på Stockholms universitets hemsida: Stockholms Universitet – artikel