Mark- och miljödomstolen, Nacka Tingsrätt Stockholm 2021-01-12
c/o Kommunstyrelsen Solna stad
Överklagande av detaljplan för Stallmästaregården m.m. antagen av Solna stads kommunfullmäktige den 20 december 2021
Förbundet för Ekoparken, Haga-Brunnsvikens Vänner och Kommittén för Gustavianska parken yrkar att Mark- och miljödomstolen upphäver Solna stads beslut den 20 december 2021 att anta detaljplan för Stallmästaregården m.m.
Detaljplanen strider mot
- Miljöbalken 4 kap. 7 § avseende Nationalstadsparken samt miljöbalken 4 kap 1 § som stadgar att Nationalstadsparken är ett riksintresse i sin helhet.
- Riksintresset för kulturmiljövården, Miljöbalken 3 kap. 6 §.
- Solna stads gällande översiktsplanen med fördjupning för Nationalstadsparken.
- Plan- och bygglagens varsamhetskrav i 8 kap. 13 §.
- Byggnadsminnets skyddsbestämmelser, Kulturmiljölagen 3 kap 1 §.
Stallmästaregården – en unik kulturmiljö
Stallmästaregården är stockholmstraktens äldsta kvarvarande utvärdshus och har en obruten funktion sedan 1600-talets mitt. Gården bevarar väsentligen den karaktär den fick på 1740-talet, trots att flera om- och tillbyggnader företagits därefter. Stallmästaregården är hårt trängd av trafikleder, men trots detta kan man fortfarande påtagligt uppleva dess karaktär av lantligt utvärdshus, där det ligger intill Brunnsvikens glittrande vatten med Hagaparkens gröna ängar i fonden.
Den 1 juni 1985 förklarades Stallmästaregården för byggnadsminne med omgivande markområde (vår kurs.). Stallmästaregården utgör en synnerligen värdefull kulturmiljö i Kungliga nationalstadsparken och är en av ett antal miljöer som starkt bidrog till att området år 1995 fick ett skydd som historiskt landskap, på engelska ”heritage landscape” (Unesco). Enligt MB 4 kap. 7 § får dess natur- och kulturvärden inte skadas.
Solna stads av kommunfullmäktige antagna detaljplan för en mycket stor tillbyggnad till Stallmästaregården förändrar fullständigt karaktären på anläggningen och skadar därmed byggnadsminnet och det historiska landskapet. Byggnadsminnet har tidigare utsatts för stor påverkan då en stor tillbyggnad mot Uppsalavägen gjordes för 15 år sedan. Den tillbyggnaden kan ändå sägas någorlunda respektera byggnadsminnet genom att arkitekturen ansluter till arkitekturen i de ursprungliga byggnaderna och genom att tillbyggnaden förlades till baksidan.
Den unika miljön erkänns i Miljökonsekvensbeskrivningen, där det står: ”Påverkan på Nationalstadsparken bedöms främst bero på hur den nya byggnaden visuellt sett framträder i Brunnsvikens landskapsrum, då det samlade kulturlandskapet kring Brunnsviken utgör en unik kulturmiljö, som är central för Nationalstadsparken.” (MKB s.33)
Den nu föreslagna tillbyggnaden är en anspråksfull modern byggnad som häver sig över de låga originalbyggnaderna och gör allt för att synas. Den avskärmar Stallmästargården nästan fullständigt från Annerovägen. Vyn mot värdshuset som en resande från Stockholm fick efter att ha lämnat Norrtull bakom sig går förlorad. Den röda byggnaden med sitt toppiga tak, linneförrådet, är i dag redan på långt avstånd ett blickfång när man närmar sig Stallmästaregården från Bellevue, eller från Wenner-Gren Centers passage under Värtabanan. Om detaljplanen förverkligas kommer i stället det skarpt gröna byggnadskomplexet att bilda ett blickfång, med sin mot vägen helt fönsterlösa fasad. En trång passage mellan detta komplex och järnvägsbanken väntar – dess utformning och belysning har i planförslaget lämnats oavslutad (vilket är förståeligt eftersom det onekligen är en mycket besvärlig uppgift att göra denna smala passage trivsam och värdig).
Det ursprungliga värdshusets låga byggnader ger från sjösidan ett mycket lantligt intryck, trots att strax bakom den östra delen en järnvägsbank reser sig. Men den är diskret och låter i stället de befintliga byggnaderna framträda. Järnvägsbanken åkallar den s.k. Generalsbacken som på 1700-talet och en bit in på 1900-talet utgjorde fond för Stallmästaregården just här. Möjligheter finns att förstärka det lantliga intrycket och byggnadsminnets värde genom trädplantering längs järnvägsbanken och därigenom göra fonden bakom östra delen än mer grön. Två stora träd kommer nu i stället att tas ned för att ge plats åt nybygget (ett träd, en alm, har förtänksamt redan tagits ned, förebärande almsjuka). De två träden som ska tas ned bedöms endast ha naturvärdesklass 4, visst naturvärde, eftersom de är ”unga”. Synsättet är egendomligt kortsiktigt – det tar ju tid för träd att växa och låter man inte unga träd växa blir det aldrig några gamla!
Riksintresse för kulturmiljövården
”Påtaglig skada” är förbjuden enligt 3 kap. 6 § MB. Där stadgas att ”Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.” Med ”påtaglig skada” avses enligt Naturvårdverket ”En negativ inverkan som är irreversibel med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset bör som regel anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön.” (Naturvårdsverkets författningssamling NFS 2005:17). Den tillbyggnad som föreslås enligt detaljplan är en irreversibel åtgärd.
I Riksantikvarieämbetets beskrivningar av skyddade kulturmiljöer ingår området AB 37. Där räknas bl.a.upp Haga-Ulriksdals kungliga slottsmiljöer. Bland särskilda uttryck för detta riksintresse för kulturmiljövården anförs ”Stallmästargården som är Stockholmstraktens äldsta utvärdshus från 1652 och som har anor som stallmästarboställe under Karlberg på 1630-talet.”
Riksintressen för kulturmiljövården får inte påtagligt skadas av åtgärder. Detaljplanen är således lagstridig.
Förbud mot förvanskning enligt Plan- och bygglagen
8 kap. 13 § PBL stadgar
”En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.”
Stallmästaregårdens kulturhistoriska värde, byggnader och omgivningar är det inte någon, ej heller planförfattarna, som ifrågasätter. Detta utrycks också i Solna kommuns Fördjupade översiktsplan för Nationalstadsparken:
”Stallmästaregården är av högsta kulturhistoriska värde. Där har sedan 1600-talet bedrivits värdshusrörelse utan avbrott fram till vår tid.” (FÖP Nationalstadsparken, s. 47)
Riksintresse och nationalstadspark enligt miljöbalken
4 kap. 7 § i miljöbalken stadgar att
Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadspark.
Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.
I prop. 1994/95:3 motiveras paragrafen ytterligare. ”Nya byggnader och anläggningar som inte behövs för att befintliga verksamheter ska kunna fungera bör därför i princip inte medges.” (s. 43) Beträffande redan befintliga byggnadsområden sägs att de får kompletteras men inte utvidgas. Ev. kompletteringar får inte utföras på ett sådant sätt att de ”skadar det historiska landskapets natur- och kulturvärden”.
I alla dess avseenden strider den föreslagna detaljplanen mot 4 kap. 7 § MB. Stallmästaregården är inte ett byggnadsområde. Inga tvingande skäl nödvändiggör en komplettering. Byggnadens storlek är en utvidgning, inte en komplettering. Den föreslagna tillbyggnaden skadar ”det historiska landskapets kulturvärden”.
Skaderekvisitet är mycket starkt. Ingen skada av betydelse på angivna värden är tillåten.
Skaderekvisitet är starkare än ”påtaglig skada”, som är förbjuden enligt 3 kap. 6 § MB (se ovan). Där stadgas ”Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.” Med ”påtaglig skada” avses enligt Naturvårdverket ”En negativ inverkan som är irreversibel med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset bör som regel anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön.” (Naturvårdsverkets författningssamling NFS 2005:17). Den tillbyggnad som föreslås enligt detaljplan är en irreversibel åtgärd.
Skadorna vidgås i åtföljande Miljökonsekvensbeskrivning.
”Ur ett landskapsperspektiv, sett från landskapet kring Brunnsviken, bedöms miljön kring Stallmästaregården framför allt vara känslig för tillägg som bryter mot den bärande berättelsen. Denna berättelse präglas av den historiska småskaliga bebyggelsen och framför allt 17/1800-talets miljöer som är inbäddade i grönska. I den storskaliga nivån läses Stallmästaregården ihop med Hagaparkens grönstruktur. Denna gröna ”lantliga” karaktär bedöms vara känslig för ändringar och moderna tillägg som bryter mot områdets karaktär. Känsliga vyer finns bland annat från området kring Kungliga begravningsplatsen i Hagaparken. Den fria siktlinjen mot söder och vattnet, med Stallmästaregården och Lusthuset som fondmotiv, bedöms vara känslig för tillägg som kan bryta mot den bärande berättelsen och den nuvarande karaktären.” (MKB s. 29) MKB tillägger att med den moderna höghusbebyggelsen som planeras i Hagastaden och på Karolinska sjukhusets område förändras den historiska landskapsbilden starkt vilket föranleder slutsatsen att ”Landskapet bedöms därför vara känsligare för ytterligare moderna tillägg.” (MKB s.29)
”Den visuella kontakten mellan gården och Annerovägen är känslig för att brytas eller påverkas då miljön ska läsas ihop med Norrtull/Stockholm och den f.d. landsvägen. Ytan intill Värtabanan, som idag är parkering, bedöms vara känslig med anledning av det visuella sambandet mellan Annerovägen och Tingshuset.” (MKB s. 30)
”Den nya byggnaden bildar en barriär mot den äldre bebyggelsen, vilket bedöms minska de visuella sambanden med Norrtull. Stallmästaregårdens kontext som utvärdshus med kopplingar till staden bedöms därmed i viss mån blir svårare att utläsa.” (MKB s.32)
”I relation till Stallmästaregårdens ursprungliga bebyggelse är dock den nya byggnaden stor och bedöms i sin volym motsvara hotellanläggningen från år 2000.” (MKB s.31)
”Den nya hotell-och konferensbyggnadens volymverkan är större än de befintliga uppbrutna byggnadsvolymerna och byggnaden har dessutom en framträdande modern arkitektonisk utformning. Den tillkommande byggnadsvolymen kan därför komma att påverka upplevelsen av Stallmästaregårdens småskaliga karaktär. (MKB s. 32)
”I viss mån anspelar den nya byggnadens gestaltning till Koppartälten och bebyggelsen i Hagaparken. Stallmästaregården och Hagaparkens har dock olika kulturhistorisk kontext och denna koppling bedöms därför i sig inte medföra något mervärde.” (MKB s. 31) ”Byggnaden kommer dock delvis framträda som ett nytt avvikande element bland Stallmästaregårdens småskaliga träbebyggelse.” (MKB s.32)
Gestaltningsprogrammet ger tydliga belägg för den mycket stora inverkan som tillbyggnaden kommer att få på den befintliga byggnadsmiljön. Ändå ger dessa renderingar inte en fullständig bild av inverkan. Stora ansträngningar har gjorts i renderingarna för att tillbyggnaden fullständigt ska sammansmälta färgmässigt med omgivande grönska. Självklart kommer inte byggnaden och träden ha samma färg – träden skiftar färg under året och olika träd har olika gröna nyanser. Plötsligt har Stallmästargårdens befintliga hus fått gröna tak i samma nyans som tillbyggnaden. Någon illustration av hur det hela ter sig nattetid, när tillbyggnadens många oregelbundet placerade, avlånga fönster lyser och dränker den gamla bebyggelsen i bländande ljus gives inte.
Illustrationerna är en bra illustration på den manipulation som är så vanlig när arkitekter och byggherrar ska presentera nya byggprojekt politiker, allmänhet och domstolar.
Således vittnar MKB om att skador på kulturmiljön uppkommer i ett antal olika avseenden – skador på de kulturvärden som riksintresset ska skydda.
Miljökonsekvensbeskrivningen utmynnar så i en slutsats som faktiskt – något överraskande – olagligförklarar detaljplanen: ”Sammantaget bedöms därför planförslaget medföra små-måttliga negativa konsekvenser för kulturmiljö och landskapsbild.” (MKB s. 4)
Redan små-måttliga negativa konsekvenser är nämligen förbjudna enligt MB 4 kap. 7 §. Där stadgas att ”Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.” Hur skada ska preciseras framgår av regeringens proposition 1994/95:3, Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. ”Med skada i den nu aktuella bestämmelsen avses negativ inverkan av någon betydelse för de angivna värdena.” (prop.1994/95:3, Författningskommentar, s. 50)
Slutsatsen att det handlar om ”små-måttliga negativa konsekvenser” är också överraskande mot bakgrund av de omfattande skador som redovisas i MKB. Det är alltså inte fråga om små-måttliga utan om stora negativa konsekvenser.
För att komma fram till slutsatsen små-måttliga negativa konsekvenser måste MKB och planförfattare väga upp stora, uppenbart negativa konsekvenser med anförda positiva konsekvenser. Men det är inte möjligt att göra enligt lagen. Det är ”ingen negativ inverkan av någon betydelse för de angivna värdena” som gäller.
Granskningsyttrandet visar att planförfattare/beslutande politiska församlingar inte förstått lagstiftningen för Nationalstadsparken.
”Sammantaget bedöms de positiva konsekvenserna för områdets kulturvärden överstiga de negativa.” (Granskningsyttrande, s. 38)
Oaktat eventuella positiva konsekvenser förorsakar detaljplanen ett antal negativa konsekvenser för parkens värden. Det gör detaljplanen olaglig.
Förändring av byggnadsminnet
1985 förklarade Länsstyrelsen i Stockholm Stallmästaregårdens byggnader och närmaste omgivning för byggnadsminne. Länsstyrelsen har 2019 medgivit att byggnadsminnet får ändras i enlighet med detaljplanen på ett sätt som strider mot föreskrifterna för byggnadsminnet.
Enligt Kulturmiljölagen får länsstyrelsen ge sådana tillstånd. Paragrafen lyder:
3 kap 15 §. Om bibehållandet av ett byggnadsminne medför hinder, olägenhet eller kostnad som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse, får länsstyrelsen jämka skyddsbestämmelserna eller häva byggnadsminnesförklaringen.
Riksantikvarieämbetet har utfärdat en vägledning för tillämpning av Kulturmiljölagen när det gäller ändring och hävande av byggnadsminnen. (RAÄ 2014-01-01).
RAÄ framhåller i avsnittet 2.3.3 Särskilda skäl för beslut att ”när det gäller ändringar som följer av önskemål om en ny användning av byggnaden bör prövningen vara restriktiv. Ändringar i strid mot skyddsbestämmelserna bör i dessa fall endast tillåtas om de kan göras utan att de kulturhistoriska värdena minskar.”
Ovedersägligen minskar det kulturhistoriska värdet genom den föreslagna tillbyggnaden. Frågan är då: Medför bibehållandet av byggnadsminnet ”hinder, olägenhet eller kostnad som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse?
Ansökan anför inga hinder, olägenheter eller kostnader förorsakade av att bibehålla byggnadsminnet oförändrat. Däremot framförs företagsekonomiska skäl för ökad lönsamhet samt miljömotiv, såsom att tillbyggnaden skulle avskärma buller från biltrafik vid Norrtull och järnvägstrafik på Värtabanan och slutligen att konferensverksamhet kräver en ombyggnad som skulle skada de befintliga byggnadernas kulturhistoriska värden.
Om dessa skäl är att säga: 1) företagsekonomiska skäl är inte ett godtagbart skäl över huvud taget för att medge förändringar av byggnadsminnen som skadar dess kulturhistoriska värden (se Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 497-14), 2) bullret från Värtabanan kommer fortsatt att slå in över Stallmästargården, det fåtal gånger då tåg – i låg fart – passerar eftersom tillbyggnaden inte är hög nog att avskärma Stallmästargårdens äldre bebyggelse från buller, 3) i och med att Uppsalavägen flyttas 150 m västerut kommer bullret ändå att minska och den avskärmande flygelns betydelse blir försumbar och 4) ingenting säger att konferensverksamhet oundgängligen måste bedrivas i Stallmästaregården (förefaller snarast vara en anomali i förhållande till den traditionsbevarande ambitionen att bedriva värdshusrörelse som sägs motivera tillbyggnaden).
Tillbyggnaden strider direkt mot byggnadsminnets bestämmelse, punkt 6: ”Det område kring byggnaderna som markerats på bilagda planritning skall hållas i sådant skick att byggnadernas utseende och karaktär inte förvanskas.” Omgivningens betydelse för exponeringen och upplevelsen av 1600-talsvärdshuset kan inte nog överskattas och ingick därför i skyddet av byggnadsminnet.
I Länsstyrelsens beslut (2019-06-28) anförs: Anläggningens arkitektoniska komposition och karaktär från tidigt 1700-tal, liksom känslan av autenticitet, har dock påverkats av den L-formade hotellbyggnaden som färdigställdes år 2000. Det är lätt att hålla med om denna värdering. Liksom det fortsatta resonemanget: ”I och med denna tidigare tillåtna hotellbyggnad är byggnadsminnet känsligt för ytterligare ändringar.” Slutsatsen borde alltså vara: hit men inte längre! Särskilt som Länsstyrelsen också skriver: ”Från Annerovägen och Brunnsviksvägen skulle den nya byggnaden i princip komma att dölja den äldre bebyggelsen. Genom sin volym och starka arkitektoniska identitet kan byggnaden även komma att få en framträdande roll i anläggningen.”
Men icke! Länsstyrelsen godtar tillbyggnaden med sökandens argument och hävdar att tillbyggnaden ändå inte skadar byggnadsminnet och att anläggnings kulturhistoriska värde inte minskar.
Detta beslut togs 2019-06-28 och kommunicerades inte till våra organisationer. Följaktligen har vi inte givits möjlighet att överklaga beslutet. Vårt engagemang i ärendet borde ha varit uppenbart för Länsstyrelsen eftersom vi hade motsatt oss och till Länsstyrelsen överklagat (2015-03-30), vidare till Mark- och miljödomstolen överklagat (2015-06-24) den tidigare detaljplanen, som hade samma syfte. I vårt överklagande påtalade vi explicit frågan om förändringar på byggnadsminnet skulle vara tillåtna eftersom Länsstyrelsen då ännu inte behandlat frågan. Länsstyrelsen avvisade denna invändning med att byggnadsminnesfrågan skulle komma att behandlas senare.
Våra tre organisationer yrkar av ovanstående skäl att Mark- och miljödomstolen upphäver Solna stads beslut den 20 december 2021 att anta ny detaljplan för Stallmästaregården m.m.
Richard Murray Anders Bodin Peter Schantz
Förbundet för Ekoparken Haga-Brunnsvikens Vänner Kommittén för Gustavianska Parken
