Förbundet för Ekoparken anser att ärendet Ugglevikens vattentorn – Uggleviksreservoaren är ofullständigt berett och bör återremitteras. Kommunstyrelsen i Stockholm bör låta utföra en från Stockholms Vatten och Avfall fristående och förutsättningslös utredning av de tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av de redovisade alternativen.
Vi anser att planbeskrivning och miljökonsekvensbeskrivning brister i flera avseenden, till följd av att utredarna inte varit intresserade av andra alternativ. En arkitekttävling om att bygga ett nytt vattentorn på just vid Uggleviksreservoaren utlystes redan innan miljökonsekvensbeskrivning med alternativ hade presenterats.
– Den tar sin stora plats men den smälter in fantastiskt väl i naturen. Den ser ut som ett grekiskt tempel, säger FFE:s ordförande Richard Murray i ett inslag i SVT Nyheter /Stockholm.
Exempel på brister i underlaget
- Utredningen har visat, säger man i lokaliseringsutredningen (gjord av SVOA) att ”det inte är möjligt att bygga ut någon av de befintliga reservoarerna på grund av bland annat kulturmiljöaspekter.”
- Omsorgen om kulturmiljön är dock inte större än att samtliga alternativ som man sedan går vidare med (Uggleviken, Loudden, Hjorthagen och Vanadis) innebär rivning av det grönklassade vattentornet.
- I MKBn jämställs alla dessa fyra alternativ i fråga om rivningen av det befintliga, kulturmiljöklassade vattentornet. Detta är en betydelsefull negativ post i MKBn. Möjligheten att behålla detta som reservvattentorn eller för annan användning undersöks inte.
- I lokaliseringsutredningen sägs att ”Alla fyra alternativa lokaliseringar klarar de grundläggande kraven för en ny reservoar.”
- ”Kostnaden för en ny reservoar är ungefär likvärdig i samtliga alternativ.” Kostnaderna är således inget argument för att välja Uggleviken. Det uppges i stället vara omsorgen om kulturmiljön. (Samtidigt som man förutsätter att det grönklassade vattentornet i Uggleviken rivs.)
- Alternativen till Uggleviken döms ut med överdrivna beskrivningar av negativa konsekvenser för övriga alternativ. Från början hävdades beträffande alternativ Loudden att det skulle kräva nedtagning av en mängd alléträd längs Valhallavägen. Efter att detta påstående ifrågasattes har det visat sig att ledningen till Loudden kan dras under Ladugårdsgärde utan att beröra Valhallavägen.
- Som ett minus för alternativet Hjorthagen framhålls att ett nytt vattentorn skulle vara negativt i förhållande till den blåklassade funkisbebyggelsen i Hjorthagen. Om ett nytt vattentorn skulle förläggas i närheten av den gamla gasklockans plats skulle det vara på behörigt avstånd från funkisbebyggelsen och i alla fall lika långt ifrån som den planerade bebyggelsen i Norra Djurgårdsstaden kommer att hamna.
- De negativa konsekvenserna av alternativet Uggleviken tonas däremot ned. Stadsbyggnadskontoret kallar i planbeskrivningen intrången i naturmiljön vid byggande av ett nytt vattentorn i Uggleviken för ”små” resp ”måttliga”. Det är mycket förvånande med tanke på att stadens egna facknämnder lyfter fram höga naturvärden vid Uggleviken och skador på dessa av ett nytt vattentorn och rivning av det gamla. Kompensationsåtgärder aviseras, men det är mycket osannolikt att man någonsin får tillbaka några 80-åriga träd på det blottlagda berget.
- Intrången under byggtiden är mycket sparsamt beskrivna trots att de kan komma att fortgå under 8-10 år och beröra (15-20 lastbilar, 100 fordonsrörelser/dygn) ett ganska stort område. I planbeskrivningen bedöms planförslaget ”inte påverka rekreationsvärdena i Nationalstadsparken eller värdena i riksintresset för friluftsliv.” Facknämnderna beskriver området som betydelsefullt för friluftsliv och att byggnationen skulle innebära en stor negativ konsekvens för detta.
- Lokaliseringsutredningen hävdar att driftskostnaderna blir högre – utan att det stödjs av någon kalkyl – i alternativ Uggleviken. I den kostnadsjämförelsen är inte renoveringskostnaden för de befintliga ledningar som används i Uggleviksalternativet – och sänker investeringskostnaden – medtagen (detta som svar på förfrågan vid samrådsmöte). i Uggleviksalternativet utnyttjar man befintliga – ganska gamla – ledningar som så småningom måste renoveras.
- Av vikt för utredningen om alternativ är befintlig ledningsstruktur. Varför utredningen inte framhållit den stora vattenledning som går från det nuvarande tornet till Hjorthagen och vidare mot Lidingö (som också vattenförsörjs från Stockholm) är obegripligt. Den vattenledningen är av stort värde om man överväger en placering av ett nytt vattentorn i Hjorthagen.
Förslaget av Gert Wingårdh är inte anpassat till landskapet
Exemplen talar för att lokaliseringsutredningen bedrivits på ett sätt som gynnat Uggleviksalternativet. Vi begär därför en oberoende, förutsättningslös utredning av alternativen.
Vi vill också framhålla att om det skulle visa sig att om något av alternativen till Uggleviken skulle innebära högre kostnader detta inte kan diskvalificera ett sådant alternativ. Vad det i slutändan handlar om är huruvida intrång och störningar i Kungliga Nationalstadsparken alls ska accepteras. Och om så ändå skulle vara fallet är frågan vad Nationalstadsparken är värd och vad det är värt att bibehålla dess kvaliteter.
Ett ytterligare viktigt motiv för att återremittera ärendet för förnyad utredning är det planerade nya vattentornet ritat av Gert Wingårdh. Paul Hedqvists byggnad utmärks av anpassning till landskapet med liten visuell påverkan, medan den nya anläggningen är utformad på ett sätt som är ägnat att dominera upplevelsen av landskapet både på håll och på nära håll inne i skogen. Detta är effekten av kombinationen av design – vattentornet är ritat onödigt högt – och en synnerligen olycklig placering.
Bilaga: Utlåtande av Anders Wörman, professor i vattendragsteknik, KTH
